Imâm Sâlih bin Fawzân al-Fawzân

at-Ta´lîqât al-Mukhtasarah ´alâl-´Aqîdah at-Tahâwiyyah, sid. 115

Abû Dja´far at-Tahâwî (rahimahullâh) sade:

83 – Ty kunskaperna är två: Befintlig kunskap om skapelsen och obefintlig kunskap om skapelsen.

FÖRKLARING

Det finns två kunskaper: En kunskap håller Allâh för Sig själv så att ingen annan än Han (subhânahu wa ta´âlâ) känner den – kunskap om det dolda. En annan kunskap finns hos skapelserna. Allâh har låtit dem ta del av den för att gagna dem. Den kunskapen har Allâh uppenbarat i Sina skrifter och skickat Sina sändebud med:

رَبَّنَا وَابْعَثْ فِيهِمْ رَسُولاً مِّنْهُمْ يَتْلُو عَلَيْهِمْ آيَاتِكَ وَيُعَلِّمُهُمُ الْكِتَابَ وَالْحِكْمَةَ وَيُزَكِّيهِمْ إِنَّكَ أَنتَ العَزِيزُ الحَكِيمُ

”Herre! Låt ett sändebud uppstå bland dem, ur deras mitt – som framför till dem Dina budskap och undervisar dem i Skriften och i visdom och som renar dem. Du är den Allsmäktige, den Allvise.”1

Skriften är Qur’ânen och visdomen är Sunnah. En annan teori är förståelse inom Allâhs religion. Både Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har lärt oss:

وَيُعَلِّمُكُم مَّا لَمْ تَكُونُواْ تَعْلَمُونَ

”… och lära er vad ni inte visste.”2