102. Qur’ân-läsning lik sång

Imâm ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh bin Bâz (d. 1420)
at-Ta´lîqât ´alâl-Fatwâ al-Hamawiyyah al-Kubrâ, sid. 160-161

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

Han sade:

Vi anser att melodiska läsningar är innovation och villfarelse. Poesier är också innovationer och består av två typer:

1 – Poesier som tar upp Allâhs gåvor och favörer, beskriver de rättfärdigas drag och skildrar de gudsfruktigas egenskaper. Sådana poesier är tillåtna, men det är bättre att undvika dem och istället sysselsätta sig med erinran om Allâh, Qur’ânen och kunskap.

2 – Poesier som beskriver visioner och skildrar skapelser. Att lyssna till det i tro om att det är Allâh, är otro. Att lyssna till sång och fyrradiga dikter i tro om att det är Allâhs tal, är också otro. Rytmiska danser och skildring av dansare i tro om att det tillhör religionens domar, är synd, samt nonsens och tidsfördriv om det är i tro om att det är en andlig upplevelse och toner. Det är förbjudet för alla att lyssna till melodiska poesier och fyrradiga dikter i tro om att det är erinran – för alla frånsett den som har kunskap om monoteism och kännedom om Allâhs namn och egenskaper och allting annat som tillskrivs Allâh (ta´âlâ) av olämpligheter som Han (´azza wa djall) frånkänns. I hans fall hamnar hans lyssning under Allâhs (ta´âlâ) ord:

الَّذِينَ يَسْتَمِعُونَ الْقَوْلَ فَيَتَّبِعُونَ أَحْسَنَهُ

… de som lyssnar till Ordet och som följer det bästa av det.”1

Alla som är okunniga om det och lyssnar till det i form av dyrkan och utan den omnämnda detaljeringen, hamnar tvivelsutan i otro. Det är inte tillåtet att kompilera sägelser och lyssna till dem i dyrkande syfte. Den ende som får göra det är han som jag har beskrivit och känner igen erinran av Allâh, Hans gåvor och Hans (´azza wa djall) egenskaper som inga skapelser erhåller eller kan beskrivas med. Det är däremot bättre och säkrare att undvika allt sådant. I grund och botten är det innovation, och det finns ingen garanti mot prövning av det… Sittningar ämnade för lyssning, sång och dans till fyrradiga dikter är innovationer som fördömdes av al-Matlabî, Mâlik, ath-Thawrî, Yazîd bin Hârûn, Ahmad bin Hanbal och Ishâq. Det är bättre att rätta sig efter dem än efter människor som inte är kända för religion eller för att inneha en framskjuten plats hos de uppriktiga. Jag har fått reda på att det sades till Bishr bin al-Hârith:

Dina följeslagare har hittat på något vid namn poesier. Han sade: ”Som vad?” De sade: ”Som detta:

Härda, du själ, till dess

att du bosätter dig i den Ädles boning

Han sade: ”Bra. Och var finns dessa som lyssnar på detta då?” Det sades: ”I Bagdad.” Då sade han: ”De ljuger. Vid Allâh! Bagdad bebos inte av människor som lyssnar på detta.”

KOMMENTARER

al-Matlabî är ash-Shâfi´î (rahimahullâh), ty han kommer från Banûl-Muttalib. Hur som helst, är detta stycke abstrakt ibland. Han ville säga att melodisk, utdragen och adderad Qur’ân-läsning är otillåten av den anledningen att sådan läsning ändrar på Qur’ânen. Däremot är det föreskrivet att läsa Qur’ânen i lugnt tempo så att varje bokstav uttalas ordentligt. Dock är det både förbjudet och bortkastad tid att läsa Qur’ânen så pass melodiskt att dess betydelse ändras eller att den påminner om sång.

139:18