101. Hårda hjärtan är resultatet av synder

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Djilbâb-ul-Mar’ah al-Muslimah, sid. 163-164

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

أَلَمْ يَأْنِ لِلَّذِينَ آمَنُوا أَن تَخْشَعَ قُلُوبُهُمْ لِذِكْرِ اللَّهِ وَمَا نَزَلَ مِنَ الْحَقِّ وَلَا يَكُونُوا كَالَّذِينَ أُوتُوا الْكِتَابَ مِن قَبْلُ فَطَالَ عَلَيْهِمُ الْأَمَدُ فَقَسَتْ قُلُوبُهُمْ وَكَثِيرٌ مِّنْهُمْ فَاسِقُونَ

ÄR DET inte tid att de troende ödmjukar sig i sina hjärtan inför Allâh och den sanning som har uppenbarats, så att de inte blir som de som förr fick del av Skriften, men vars hjärtan med tiden hårdnade tills de – många av dem – återföll i trots och olydnad?”1

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade:

”Häri finns ett absolut förbud mot liknelse av dem, framför allt när det kommer till deras hårda hjärtan. Hårda hjärtan är resultatet av synder.”2

Ibn Kathîr (rahimahullâh) sade:

”Därför förbjuder Allâh de troende att ta efter något av deras fundament eller förgreningar.”3

157:16

2Iqtidhâ’-us-Sirât al-Mustaqîm, sid. 43

3Tafsîr al-Qur’ân al-´Adhîm (4/396).