100. En dum människa
Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)
al-Fawâ’id, ss. 107-108
Du som förspiller styrka och inte bevarar den, och som far illa fram med dig själv i din sjukdom och inte avhåller dig från det skadliga och som inte uthärdar uttömningens beskhet! Förvåna dig inte över undergångens närhet. Sjukdomen sträcker sig till förstörelse. Om ödet hade bistått så att du hade hjälpt läkaren mot dig själv med en diet mot nedrig lust, skulle du ha vunnit olika njutningar och varierande frestelser. Tyvärr täcker frestelsens rök insikten, varför du tror att det är beslutsamt att sälja löften för kontanter.
Vilken blind insikt! Den upplever förtvivlan om den behöver härda en stund, men den tolererar en evig förnedring. Den reser för att uppnå det jordiska som ändå ska avta, men den sätter sig ned när det kommer till att resa till efterlivet som den ändå ska anlända till. När du ser en man köpa något nedrigt för något värdefullt och sälja något väldigt för något obetydligt, ska du veta att han är en idiot.