10. Ingen tro utan handlingar

Imâm Abû ´Ubayd al-Qâsim bin Sallâm (d. 224)

Kitâb-ul-Îmân, sid. 32-35

Granskning och kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Vad som understryker trons variation beroende på handlingar, är Allâhs (´azza wa djall) ord:

إِنَّمَا الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ إِذَا ذُكِرَ اللّهُ وَجِلَتْ قُلُوبُهُمْ وَإِذَا تُلِيَتْ عَلَيْهِمْ آيَاتُهُ زَادَتْهُمْ إِيمَانًا وَعَلَى رَبِّهِمْ يَتَوَكَّلُونَ الَّذِينَ يُقِيمُونَ الصَّلاَةَ وَمِمَّا رَزَقْنَاهُمْ يُنفِقُونَ أُوْلَئِكَ هُمُ الْمُؤْمِنُونَ حَقًّا

”Troende är enbart de som bävar i sina hjärtan då de hör Allâhs namn nämnas, och som känner sig stärkta i tron då de hör Hans budskap läsas upp, och som litar helt till sin Herre, de som förrättar bönen och ger av det som Vi har skänkt dem för deras försörjning; – dessa är de verkligt sanna troende.”1

Allâh fastslog inte en tros realititet utan handlingar utefter dessa villkor. Den som säger att tal räcker för att vara en sann troende om så utan handlingar, beter sig omedgörligt med Qur’ânen och Sunnah. Vad som bevisar trons variation i hjärtat, är Allâhs (´azza wa djall) ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا إِذَا جَاءكُمُ الْمُؤْمِنَاتُ مُهَاجِرَاتٍ فَامْتَحِنُوهُنَّ

”Troende! När troende kvinnor som har utvandrat kommer till er, förhör dem!”2

Ser du inte en nivå där som skiljer sig från nivån här:

اللَّهُ أَعْلَمُ بِإِيمَانِهِنَّ فَإِنْ عَلِمْتُمُوهُنَّ مُؤْمِنَاتٍ فَلَا تَرْجِعُوهُنَّ إِلَى الْكُفَّارِ لَا هُنَّ حِلٌّ لَّهُمْ وَلَا هُمْ يَحِلُّونَ لَهُنَّ

”Ingen utom Allâh känner deras tro, men om ni har övertygat er om att de är troende, sänd då inte tillbaka dem till de otrogna; deras män har inte rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män.”3?

Detsamma framgår i Allâhs (ta´âlâ) ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ آمِنُواْ بِاللّهِ وَرَسُولِهِ وَالْكِتَابِ الَّذِي نَزَّلَ عَلَى رَسُولِهِ وَالْكِتَابِ الَّذِيَ أَنزَلَ مِن قَبْلُ وَمَن يَكْفُرْ بِاللّهِ وَمَلاَئِكَتِهِ وَكُتُبِهِ وَرُسُلِهِ وَالْيَوْمِ الآخِرِ فَقَدْ ضَلَّ ضَلاَلاً بَعِيدًا

”Troende, tro på Allâh och Hans sändebud och på den Skrift som Han har uppenbarat för Sitt sändebud och på det som uppenbarades dessförinnan; den som hädar Allâh och Hans änglar och Hans uppenbarelser och Hans sändebud och Domens dag har drivit synden till dess ytterst gräns.”4

Om det inte hade funnits plats för stigning, skulle det varit meningslöst att befalla tro. Allâh (subhânah) sade också:

أَحَسِبَ النَّاسُ أَن يُتْرَكُوا أَن يَقُولُوا آمَنَّا وَهُمْ لَا يُفْتَنُونَ وَلَقَدْ فَتَنَّا الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَلَيَعْلَمَنَّ اللَّهُ الَّذِينَ صَدَقُوا وَلَيَعْلَمَنَّ الْكَاذِبِينَ

”Tror människorna att de efter att ha förklarat ”Vi tror” skall lämnas i fred utan att få utstå prövningar. Men Vi satte deras föregångare på prov för att Allâh skall veta vilka de sanna och uppriktiga är och Han vet vilka som ljuger.”5

Han (ta´âlâ) sade också:

وَمِنَ النَّاسِ مَن يَقُولُ آمَنَّا بِاللَّهِ فَإِذَا أُوذِيَ فِي اللَّهِ جَعَلَ فِتْنَةَ النَّاسِ كَعَذَابِ اللَّهِ

BLAND människorna finns de som säger ”Vi tror på Allâh”; men när de lider orätt för sin tro ser de i människornas förföljelser ett Allâhs straff.”6

Han (tabârak wa ta´âlâ) sade också:

وَلِيُمَحِّصَ اللّهُ الَّذِينَ آمَنُواْ وَيَمْحَقَ الْكَافِرِينَ

”… och för att sätta de troende på prov och låta förnekarna av sanningen gå under.”7

Ser du inte hur Han (tabârak wa ta´âlâ) prövar människorna med att låta dem bekräfta sina ord med handling? Han (´azza wa djall) behagas alltså inte av erkännande utan handling – Han låter dem vara ett. Vad annars ska man följa om inte Qur’ânen, Sunnah och Salafs metodik som är föremål för exempel och ledarskap?

Den dogm vi erhåller är den våra lärde har fastställt och som vi har beskrivit i denna vår bok, nämligen att tron består av avsikt, tal och handling och att den varierar i nivåer. Dess första och högsta nivå är dock uttalad trosbekännelse att det inte finns någon sann gud utom Allâh, vilket Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade i hadithen om trons drygt sjuttio nivåer. Så om talaren uttalar trosbekännelsen och erkänner Allâhs budskap, är han troende i den bemärkelse att han efterträvar fullkomlighet och inte utav självberöm. Ju mer han lyder och fruktar Allâh, desto mer stiger hans tro till följd av det.

18:2-4

260:10

360:10

44:136

529:2-3

629:10

73:141