10. Första bevisningen för att den som inte ber inte är otrogen

Om någon undrar hur man skall förhålla sig till bevisen som brukas av dem som inte anser att den som inte ber är otrogen, säger jag att de bevisen säger inte att en sådan person inte är otrogen eller att han är troende eller att han inte inträder i Elden eller att han skall till paradiset och dylikt. Den som funderar på dem inser att de kan delas upp i fyra kategorier och att ingen kategori motsäger bevisen som nyttjas av dem som säger att han är otrogen.

Den första kategorin: Det utgör inget bevis alls i frågan. Exempel på det är deras bevisning med Hans (ta´âlâ) ord:

إِنَّ اللّهَ لاَ يَغْفِرُ أَن يُشْرَكَ بِهِ وَيَغْفِرُ مَا دُونَ ذَلِكَ لِمَن يَشَاء وَمَن يُشْرِكْ بِاللّهِ فَقَدِ افْتَرَى إِثْمًا عَظِيمًا

”Allâh förlåter inte dem som avgudar med Honom, men Han förlåter den Han vill hans mindre synder; den som avgudar med Allâh har sannerligen gjort sig skyldig till en oerhörd synd.”1

Allâhs ord:

مَا دُونَ ذَلِكَ

”… hans mindre synder…”

syftar på synder som är mindre än avguderi, inte andra synder än avguderi. Den som beljuger något av det som Allâh eller Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har sagt är otrogen och har gjort sig skyldig till en oförlåtlig otro ehuru hans synd inte är avguderi.

Och om vi skulle säga att det syftar på alla andra synder än avguderi, så är versen allmän och specificerad av andra bevis som understryker otron. Otron som utesluter utövaren ur religionen hör till de oförlåtliga synderna ändock de inte är avguderi.

14:48