10. Den kloke och tystnaden II

1 – al-Ahnaf bin Qays berättade att ´Umar bin al-Khattâb sade:

”Ahnaf! Den som talar mycket faller i många fel. Den som faller i många fel förlorar sin blyghet. Den som förlorar sin blyghet förlorar sin gudsfruktan. Den som förlorar sin gudsfruktan har ett dött hjärta.”

2 – ´Alî bin Bakkâr sade:

”Allâh har gjort två dörrar till allting bortsett från tungan som Han har gjort fyra dörrar till. Läpparna strider mot varandra och tänderna strider mot varandra.”

3 – Den kloke är ålagd att vara rättvis mot sina öron i förhållande till sin mun och veta att han har fått två öron och en mun för att lyssna mer och tala mindre. Om han säger något finns det en risk att han ångrar sig. Han kommer dock inte att ångra sig om han tiger. Det är enklare att ta tillbaka det som man har varit tyst om än det som man har sagt. När man uttalar ett ord, äger ordet personen. Om man inte uttalar det, äger personen ordet. Det är märkligt att man kan säga något som kan vara skadligt. Varför tiger inte personen? Det finns en risk att ett ord får gåvorna att upphöra.

4 – Abûd-Dardâ’ sade:

”Det räcker att du alltid bråkar för att vara orättvis. Det räcker att du alltid debatterar för att vara syndig. Det räcker att du alltid pratar för att vara en lögnare. Det enda undantaget är tal för Allâhs (´azza wa djall) sak.”

5 – Ka´b-ul-Ahbâr sade:

”Sundheten består av tio delar. Nio av dem ligger i tystnaden.”

6 – al-Awzâ´î sade:

”Ingen har satts på en skadligare prövning i religionen än personen som talar obegränsat.”

7 – Khâlid bin al-Hârith sade:

”Tystnaden är den lärdes skönhet och den okunniges fulhet.”

8 – Om den enda berömvärda egenskapen i tystnaden hade varit att den förskönar den lärde och förfular den okunnige skulle det räckt för att vara obligatoriskt att vara tyst så länge man kan. Den som vill undkomma synder skall säga det som accepteras av honom och säga lite av det som accepteras av honom. Det är endast den mästerlige och den dumme som vågar tala mycket.

9 – Flera lärda lät bli att rapportera från människor som talade mycket. Sa´îd sade:

”Jag frågade al-Hakam varför han inte skriver ned från Zâdhân. Han svarade: ”Han talade mycket.”

10 – Den klokes tunga är bakom hans hjärta. När han vill tala refererar han till hjärtat. Om det är till hans fördel, talar han. Annars låter han bli. Den okunniges hjärta är på hans tungspets. Det som kommer på hans tunga säger han. Den som inte aktar sin tunga förstår inte sin religion.