Bröder! För att en handling skall vara överensstämmande med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah krävs det att den är överensstämmande med Sharî´ah på sex punkter:

1 – Skälet. Att dyrka Allâh på grund av ett skäl som inte stämmer överens med Sharî´ah är en avvisad innovation. Exempelvis är vissa människor uppe och ber natten till den tjugosjunde Radjab därför att de anser att det var då Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde sin himmelsfärd. Nattbönen är förvisso en dyrkan, men om den utförs på grund av det här skälet så är den en innovation. Ty den här dyrkan har baserats på ett skäl som inte är godkänt av Sharî´ah. Den här punkten är viktig och klargör hur många handlingar som anses vara Sunnah i själva verket är innovationer.

2 – Typen. Dyrkans typ måste stämma överens med Sharî´ah. En typ av dyrkan som inte är föreskriven av Allâh är ogiltig. Exempelvis slaktar en person en häst till ´Îd-ul-Adhhâ. Handlingen är ogiltig eftersom den motsäger den föreskrivna typen i Sharî´ah. De enda djuren som får slaktas till ´Îd-ul-Adhhâ är boskap i form av kameler, nötkreatur och får.

3 – Mängden. Att en person adderar en obligatorisk bön är en ogiltig innovation eftersom den motsäger mängden i Sharî´ah. Detsamma gäller om han skulle be Dhuhr fem Raka´ât. En sådan bön är ogiltig enligt samstämmigheten.

4 – Sättet. Exempelvis inleder en person sin tvagning med att tvätta fötterna, stryka huvudet, tvätta händerna och slutligen tvätta ansiktet. Hans tvagning är ogiltig eftersom den motsäger sättet i Sharî´ah.

5 – Tiden. Exempelvis slaktar en person sitt offerdjur redan i början av Dhûl-Hidjdjah. Hans offergåva är ogiltig eftersom den motsäger tiden i Sharî´ah.

Jag har hört hur vissa slaktar får i Ramadhân utav dyrkan. Handlingen i sin bemärkelse är en innovation. Den enda slakten som utgör en dyrkan är den som sker i samband med ´Îd-ul-Adhhâ, vallfärden och ´Aqîqah. Att slakta i Ramadhân i hopp om att slakten medför en belöning lik den till ´Îd-ul-Adhhâ är en innovation. Dock är det tillåtet att slakta för att äta av köttet.

6 – Platsen. Exempelvis gör en person I´tikâf utom en moské. Härmed är hans I´tikâf ogiltig. I´tikâf får endast hållas i moskéer. Detsamma gäller om en kvinna vill göra I´tikâf på böneplatsen i hemmet; hennes handling är ogiltig eftersom den motsäger platsen i Sharî´ah. Ett annat exempel är personen som gör Tawâf bakom moskén på grund av trängseln runt Ka´bah. Hans handling är ogiltig eftersom Tawâf görs runt Ka´bah. Allâh (ta´âlâ) sade till Sin förtrogne vän Ibrâhîm (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

وَطَهِّرْ بَيْتِيَ لِلطَّائِفِينَ

”Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den…”1

Dyrkan kan inte vara en god handling om den inte består av två villkor:

1 – Den skall göras endast för Allâhs sak.

2 – Den skall stämma överens med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah i form av de sex omnämnda punkterna.

Jag säger till dem som är prövade med innovationer och som möjligtvis har goda avsikter: Jag svär vid Allâh att vi inte känner till något tillvägagångssätt som är bättre Salafs (radhiya Allâhu ´anhum) tillvägagångssätt.