10. Då bes ´Îd-bön i moské

Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Salât-ul-´Îdayn, sid. 26-28

Måhända vill någon stödja den omnämnda anledningen med det som har rapporterats av al-Bayhaqî via Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin ´Abdir-Rahmân, från ´Uthmân bin ´Abdir-Rahmân at-Taymî som sade:

”Under Abân bin ´Uthmâns ledning i Madînah regnade det häftigt natten till Fitr-dagen. Han samlade ihop människorna i moskén och gick inte ut till böneplatsen som man brukade be Fitr och Adhhâ på.” Därefter sade han till ´Abdullâh bin ´Âmir bin Rabî´ah: ”Res dig upp och berätta för människorna det du berättade för mig.” ´Abdullâh bin ´Âmir sade: ”Under ´Umar bin al-Khattâbs (radhiya Allâhu ´anh) tid regnade det så mycket att människorna inte kunde ta sig till böneplatsen. Följaktligen samlade ´Umar ihop människorna i moskén och bad med dem. Därefter reste han sig upp på predikstolen och sade: ”Människor! Sannerligen brukade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gå ut med människorna till böneplatsen och be med dem där. Dels var den bekvämare och rymligare, dels var moskén orymlig.” Han sade: ”Om det regnar är det bättre att vara i moskén.”1

Rapporteringen är emellertid mycket svag. Muhammad bin ´Abdil-´Azîz är Muhammad bin ´Abdil-´Azîz bin ´Umar bin ´Abdir-Rahmân bin ´Awf al-Qâdhî. al-Bukhârî sade:

”Han berättar motsättande hadîther.”

an-Nasâ’î sade:

”Han är övergiven.”

Dessutom har ash-Shâfi´î rapporterat den i ”al-Umm” (1/207) via ett annat håll från Abân utan hadîthen från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Likaså härrör anledningen från en följeslagare samtidigt som den har en oerhört svag berättarkedja då den återberättas av ash-Shâfi´îs lärare Ibrâhîm bin Muhammad bin Abî Yahyâ al-Aslamî som var lögnare. Mâlik sade:

”Han var varken pålitlig i Hadîth eller i sin religiositet.”

Således sade Hâfidh Ibn Hadjar:

”Han är övergiven.”2

Det bevisar att förklaringen om moskéns trånghet är falsk. Det är Sunnah och föreskrivet att be på böneplats alltid och överallt, så länge det inte handlar om nödfall. Jag vet inte att någon ansedd kunskapare tycker annorlunda. Ibn Hazm sade:

”Till ´Îd-bönernas rekommendationer hör att by- och stadsborna går ut på ett öppet fält, i sina orters utkanter, på förmiddagen då solen är vit och det är tillåtet att be frivilliga böner.”3

Därefter sade han:

”Om det är svårt att komma till böneplatsen får de be i huvudmoskén.”4

Sedan sade han:

”Det har rapporterats för oss att ´Umar och ´Uthmân (radhiya Allâhu ´anhumâ) ledde människorna i ´Îd-bön i moskén på grund av regn. Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade gå till böneplatsen för att be ´Îd-böner, vilket är bättre. Däremot belönas man för annat också, ty det rör sig om en handling och inte om ett påbud.”5

1 as-Sunan al-Kubrâ (3/310).

2 at-Taqrîb.

3 al-Muhallâ (5/81).

4 al-Muhallâ (5/86).

5 al-Muhallâ (5/87).