10. Bönens sjunde villkor

Shaykh-ul-Islâm och Imâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) sade:

Det sjunde villkoret är tiden. Det Sunnah-baserade beviset för det är att Djibrîl ledde profeten (sallâ Allâhu ´alayhimâ wa sallam) i bönen i början av dess tid och i slutet av dess tid och sade:

”Muhammad! Bönen bes mellan dessa två tider.”1

Dessutom sade Han (ta´âlâ):

إِنَّ الصَّلاَةَ كَانَتْ عَلَى الْمُؤْمِنِينَ كِتَابًا مَّوْقُوتًا

”Bönen är alla troendes plikt, knuten till bestämda tider.”2

Det vill säga obligatorisk i dess tider.

Beviset för tiderna är Hans (ta´âlâ) ord:

أَقِمِ الصَّلاَةَ لِدُلُوكِ الشَّمْسِ إِلَى غَسَقِ اللَّيْلِ وَقُرْآنَ الْفَجْرِ إِنَّ قُرْآنَ الْفَجْرِ كَانَ مَشْهُودًا

”Förrätta bönen då solen [efter att ha passerat zenit] börjar sjunka till dess att nattmörkret faller på, och [förrätta] gryningsbönen med läsningen; läsningen i daggryningen sker inför vittnen.”3

FÖRKLARING

Tiden måste ha gått in. Allâh har befallt att bönerna bes i tid. Det är ogiltigt att be en bön innan dess tid har gått in. Att avsiktligt be en bön efter att dess tid har gått ut är giltigt men syndigt. Det enda undantaget är om man får skjuta upp på den på grund av resa eller sjukdom. I så fall får man skjuta upp på Dhuhr till ´Asr och Maghrib till ´Ishâ’. Det är harmlöst. Det är dock inte tillåtet att göra så oskäligt eller be innan tiden har gått in. Det är ogiltigt att be en bön innan dess tid har gått in om man inte avser att slå ihop två böner under den tidigare bönens tid på grund av resa eller sjukdom. Det är som sagt harmlöst.

1Abû Dâwûd (393) som står för formuleringen, at-Tirmidhî (149), Ahmad (3081), Ibn Khuzaymah (325), al-Hâkim (17193) m fl. Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd (377).

24:103

317:78