10. Arabernas otro

Författaren sade:

Därtill utsåg de vissa skapelser, däribland änglar, ´Îsâ bin Maryam och andra rättfärdiga människor, till mellanhänder mellan sig själva och Allâh.”

De dyrkade dessa avgudar bara för att bli förda närmare Allâh. De erkände att gudomarna är under Allâh, att de varken förmår gagna dem eller skada dem och att de endast medlar för dem hos Allâh (´azza wa djall). Medlingen är emellertid ogiltig och värdelös. Allâh (´azza wa djall) sade:

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَاعَةُ الشَّافِعِينَ

”Då skall medlarnas medlingar inte vara dem till någon nytta.”1

Allâh (ta´âlâ) behagas inte av dessa avgudadyrkares avguderi. Det är omöjligt att Han låter dem erhålla medling. Bara den Allâh (´azza wa djall) är nöjd med får erhålla den. Allâh behagas inte av att Hans slavar hädar. Inte heller tycker Han om fördärv. Sålunda är avgudadyrkarnas högaktning av gudomarna som de dyrkar både falsk och värdelös. De säger:

هَؤُلاء شُفَعَاؤُنَا عِندَ اللّهِ

De är våra medlare inför Allâh.”2

Denna handling medför bara att de kommer längre bort från Allâh. Ignorant och dumt försöker de komma närmare Allâh via falska medel. I själva verket kommer de allt längre från Honom.

174:48

210:18