10. Ahl-us-Sunnah bekräftar de fyra kalifernas kalifat

25 – De bekräftar Abû Bakrs (radhiya Allâhu ´anh) kalifat efter Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Han erhöll det efter att blivit vald av följeslagarna.

Därefter ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) kalifat efter att Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh) utsett honom till kalif.

Därefter ´Uthmâns (radhiya Allâhu ´anh) kalifat efter att Samrådet (som utsågs av ´Umar) och resten av muslimerna utsett honom till det.

Därefter ´Alî bin Abî Tâlibs (radhiya Allâhu ´anh) kalifat efter att han lovats trohetseden av dem som stred vid Badr. Några av dem var ´Ammâr bin Yâsir, Sahl bin Hunayf och andra följeslagare som följde dem i det. En annan anledning var hans företräde och förträfflighet.

26 – De anser att följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) är de bästa människorna, ty Han (ta´âlâ) sade:

لَقَدْ رَضِيَ اللَّهُ عَنِ الْمُؤْمِنِينَ إِذْ يُبَايِعُونَكَ تَحْتَ الشَّجَرَةِ

”Allâh var nöjd med de troende när de svor dig trohetsed under trädet.”1

وَالسَّابِقُونَ الأَوَّلُونَ مِنَ الْمُهَاجِرِينَ وَالأَنصَارِ وَالَّذِينَ اتَّبَعُوهُم بِإِحْسَانٍ رَّضِيَ اللّهُ عَنْهُمْ وَرَضُواْ عَنْهُ وَأَعَدَّ لَهُمْ جَنَّاتٍ تَجْرِي تَحْتَهَا الأَنْهَارُ خَالِدِينَ فِيهَا أَبَدًا ذَلِكَ الْفَوْزُ الْعَظِيمُ

”Föregångsmännen, de första av dem som utvandrade och hjälparna, och de rättsinniga som följde i deras spår – Allâh är nöjd med dem och de är nöjda med Honom: Han har i beredskap för dem lustgårdar vattnade av bäckar, där skall de förbli till evig tid. Detta är den stora, lysande segern.”2

Den Allâh är nöjd med kommer inte att göra något som orsakar Allâhs (´azza wa djall) vrede. Å andra sidan gäller detta inte nödvändigtvis efterträdarna om de inte är rättsinniga. De efterträdare som inte är rättsinniga innefattas inte i sakfrågan.

27 – Den som förargas över deras position hos Allâh har det värsta att befara. Han (´azza wa djall) sade:

مُّحَمَّدٌ رَّسُولُ اللَّهِ وَالَّذِينَ مَعَهُ أَشِدَّاء عَلَى الْكُفَّارِ رُحَمَاء بَيْنَهُمْ تَرَاهُمْ رُكَّعًا سُجَّدًا يَبْتَغُونَ فَضْلًا مِّنَ اللَّهِ وَرِضْوَانًا سِيمَاهُمْ فِي وُجُوهِهِم مِّنْ أَثَرِ السُّجُودِ ذَلِكَ مَثَلُهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَمَثَلُهُمْ فِي الْإِنجِيلِ كَزَرْعٍ أَخْرَجَ شَطْأَهُ فَآزَرَهُ فَاسْتَغْلَظَ فَاسْتَوَى عَلَى سُوقِهِ يُعْجِبُ الزُّرَّاعَ لِيَغِيظَ بِهِمُ الْكُفَّارَ وَعَدَ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ مِنْهُم مَّغْفِرَةً وَأَجْرًا عَظِيمًا

”Muhammad är Allâhs sändebud. De som följer honom är oböjligt stränga gentemot de otrogna, men sinsemellan fulla av värme och vänskap. Du ser hur de böjer ryggen och faller ned inför Allâh i tillbedjan och söker Hans nåd och Hans välbehag; i sina ansikten bär de spåren av nedfallen under bönen. De liknas både i Tora och Evangeliet vid frön som skjuter skott, varefter ger skotten kraft, så att de växer sig starka och reser sina raka stjälkar till glädje för såningsmännen, men för de otrogna är de en orsak till förargelse. Allâh har lovat dem som tror och lever ett rättskaffens liv, förlåtelse och en rik belöning.”3

Han sade att de otrogna förargas över dem.

De anser att deras kalifat är korrekt baserat på Allâhs (´azza wa djall) ord:

وَعَدَ اللَّهُ الَّذِينَ آمَنُوا مِنكُمْ وَعَمِلُوا الصَّالِحَاتِ

”Allâh har lovat dem bland er som tror och lever rättskaffens liv…”

Här tilltalade Han dem som var tillsammans med profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hade samma religion som han. Sedan sade Han:

لَيَسْتَخْلِفَنَّهُم فِي الْأَرْضِ كَمَا اسْتَخْلَفَ الَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ وَلَيُمَكِّنَنَّ لَهُمْ دِينَهُمُ الَّذِي ارْتَضَى لَهُمْ وَلَيُبَدِّلَنَّهُم مِّن بَعْدِ خَوْفِهِمْ أَمْنًا يَعْبُدُونَنِي لَا يُشْرِكُونَ بِي شَيْئًا

”…att Han skall göra dem till ställföreträdare på jorden – liksom Han gjorde dem till Sina ställföreträdarna som levde före dem – och ge fasthet och styrka åt den religion som Han har godkänt för dem, och att Han i stället för den fruktan som de förut levde under skall skänka dem trygghet – på villkor att de ägnar Mig sin dyrkan och inte avgudar någon med Mig.”4

Allâh gav religionen fasthet och styrka genom Abû Bakr, ´Umar och ´Uthmân; trygga anföll de utan att anfallas och de skrämde fienden utan att skrämmas av fienden. Han (´azza wa djall) sade om dem som uteblev från striden med Hans profet:

فَإِن رَّجَعَكَ اللّهُ إِلَى طَآئِفَةٍ مِّنْهُمْ فَاسْتَأْذَنُوكَ لِلْخُرُوجِ فَقُل لَّن تَخْرُجُواْ مَعِيَ أَبَدًا وَلَن تُقَاتِلُواْ مَعِيَ عَدُوًّا إِنَّكُمْ رَضِيتُم بِالْقُعُودِ أَوَّلَ مَرَّةٍ فَاقْعُدُواْ مَعَ الْخَالِفِينَ

”Om Allâh låter dig återvända och möta några av dem och de ber om tillåtelse att gå ut, svara då: ”Med mig kommer ni aldrig att gå ut och ni kommer aldrig att kämpa med mig mot en fiende! Ni var ju nöjda med att stanna hemma första gången; då kan ni stanna hemma med dem som lämnas kvar.”5

När de träffade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bad de om lov att få gå och bekämpa fienden. Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick dock inte med på det varpå Allâh (´azza wa djall) uppenbarade:

سَيَقُولُ الْمُخَلَّفُونَ إِذَا انطَلَقْتُمْ إِلَى مَغَانِمَ لِتَأْخُذُوهَا ذَرُونَا نَتَّبِعْكُمْ يُرِيدُونَ أَن يُبَدِّلُوا كَلَامَ اللَّهِ قُل لَّن تَتَّبِعُونَا كَذَلِكُمْ قَالَ اللَّهُ مِن قَبْلُ فَسَيَقُولُونَ بَلْ تَحْسُدُونَنَا بَلْ كَانُوا لَا يَفْقَهُونَ إِلَّا قَلِيلًا

”När ni beger er ut på krigståg där byte kan väntas, säger de som höll sig borta: ”Låt oss gå med er” – de vill alltså ändra på Allâhs ord. Säg: ”Ni skall inte gå med oss! Allâh har redan sagt så.” Då kommer de att svara: ”Ni missunnar oss!” Nej, de förstår inte mycket!”6

Tillika sade Han till dem:

قُل لِّلْمُخَلَّفِينَ مِنَ الْأَعْرَابِ سَتُدْعَوْنَ إِلَى قَوْمٍ أُوْلِي بَأْسٍ شَدِيدٍ تُقَاتِلُونَهُمْ أَوْ يُسْلِمُونَ فَإِن تُطِيعُوا يُؤْتِكُمُ اللَّهُ أَجْرًا حَسَنًا وَإِن تَتَوَلَّوْا كَمَا تَوَلَّيْتُم مِّن قَبْلُ يُعَذِّبْكُمْ عَذَابًا أَلِيمًا

”Säg till de ökenaraber som inte följde med er: ”Ni kommer att kallas mot ett folk av starka och orädda krigare, och ni måste kämpa mot dem om de inte sträcker vapen; om ni då lyder skall Allâh ge er en vacker belöning, men om ni håller er undan så som förut, skall Han straffa er med ett plågsamt straff.”7

De som levde på Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid tilltalades på detta vis då de inte följde med. Vissa av dem levde även under Abû Bakrs, ´Umars och ´Uthmâns respektive kalifat. De som lydde dem fick sin belöning och de som inte gjorde det fick sitt plågsamma straff som ett tecken av Allâh (´azza wa djall) på deras (radhiya Allâhu ´anhum) kalifat. Måtte Han inte låta ovilja mot någon av dem finnas i våra hjärtan. Om ett av deras kalifat bekräftas gäller de resterande kalifaten samma sak.

148:18

29:100

348:29

424:55

59:83

648:15

748:16