1. Steningen under Tashrîq-dagarna

117 – Sedan återvänder vallfärdaren till Minâ och stannar där under Tashrîq-dagarna respektive nätterna.

118 – Varje dag, efter att solen har passerat medianen, stenar han de tre pelarna. Vardera pelare skall stenas sju gånger, vilket redan har angivits (86-90).

119 – Steningen inleds med pelaren som ligger närmast Khayf-moskén. Efter att den har stenats, tar vallfärdaren några steg framåt till höger, vänder sig mot Qiblah och står länge och ber med händerna uppe1.

120 – Sedan går han till den andra pelaren och stenar den. Efter att den har stenats, tar vallfärdaren några steg till vänster, vänder sig mot Qiblah och står länge och ber med händerna uppe2.

121 – Därpå beger han sig till den tredje pelaren – ´Aqabah-pelaren – och stenar den. Nu skall Ka´bah vara till vänster om honom och Minâ till höger om honom. Han skall inte stå kvar här3.

122 – På samma vis genomförs steningen de två nästkommande dagarna.

123 – Efter den andra dagens stening är det tillåtet att resa hem. Det är nämligen inte obligatoriskt att stena tre dagar. Han (ta´âlâ) sade:

وَاذْكُرُواْ اللّهَ فِي أَيَّامٍ مَّعْدُودَاتٍ فَمَن تَعَجَّلَ فِي يَوْمَيْنِ فَلاَ إِثْمَ عَلَيْهِ وَمَن تَأَخَّرَ فَلا إِثْمَ عَلَيْهِ لِمَنِ اتَّقَى

”Och prisa Allâh under de fastställda dagarna; men den som beger sig iväg efter två dagar begår ingen synd och om någon stannar längre begår han [heller] ingen synd, om han fruktar.”4

Det är dock bättre att stanna längre för att kasta, ty det är Sunnah5.

1 Allt detta har bekräftats i Ibn Mas´ûds hadîth som rapporteras av bland andra al-Bukhârî och Muslim. I vissa vallfärdsböcker står det att man skall stå vänd mot Qiblah under tiden man kastar på ´Aqabah-pelaren. Denna handling motstrider denna autentiska hadîth. Den motsätts inte bara av en udda rapportering, utan av en motsättande. Detta har jag klargjort i ”adh-Dha´îfah” (4864).

2 Ibid.

3 Ibid.

4 2:203

5 Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah sade:

”Skulle han råka vara kvar i Minâ efter att solen har gått ned, får han stanna kvar där för att kasta den tredje dagen.”

Den åsikten delar majoriteten till skillnad från vad Ibn Hazm sade i ”al-Muhallâ” (7/185). an-Nawawî bevisade deras åsikt med det förstådda från Hans (ta´âlâ) ord:

فَمَن تَعَجَّلَ فِي يَوْمَيْنِ فَلاَ إِثْمَ عَلَيْهِ

”Men den som beger sig iväg efter två dagar begår ingen synd.”

Han sade i ”al-Madjmû´” (8/283):

”Dag gäller enbart dagtid och inte nattetid.”

Dessutom har det bekräftats att ´Umar och hans son ´Abdullâh sade:

”Den som stannar kvar till kvällen på den andra dagen i Minâ, får förbli där till nästa dag och sedan gå därifrån tillsammans med de andra.”

Ibn ´Umars formulering i ”al-Muwattâ’” lyder på följande sätt:

”Man skall inte bege sig därifrån förrän man stenar pelarna dagen därpå.”

Imâm Muhammad rapporterade den från Mâlik och sade:

”Detta är vår, Abû Hanîfahs och majoritetens åsikt.” (al-Muwattâ’ (233))