´Allâmah och islams argument Abû Dja´far al-Warrâq at-Tahâwî (rahimahullâh) sade i Egypten:

1 – Detta är ett klargörande av Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ahs dogm enligt religionens lärda Abû Hanîfah an-Nu´mân bin Thâbit al-Kûfî, Abû Yûsuf Ya´qûb bin Ibrâhîm al-Ansârî och Abû ´Abdillâh Muhammad bin al-Hasan ash-Shaybânî och deras tro inom religionens fundament som de dyrkade skapelsernas Herre med – må Allâh vara nöjd med dem.

FÖRKLARING

Dogmen är religionens fundament och innehåller trosbekännelserna att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud. Trosbekännelserna är islams första pelare. Det är obligatoriskt att måna om den, bry sig om den och ha kunskap om den. Därtill måste man även ha kunskap om det som nedsätter den så att man har insikt och vidhåller den sanna dogmen. Så länge religionen är byggd på en korrekt grund, så är den korrekt och accepterad av Allâh. En omskakad, vinglig eller osund dogm medför en inkorrekt religion och grund. Således har de lärda (rahimahumullâh) alltid månat om dogmen och fick aldrig nog av att förklara den i lektioner och evenemang. Så har den återberättats i generationer.

Följeslagarna (radhiya Allâhu ´anhum) hade inga som helst tvivel på det som stod i Qur’ânen och Sunnah. Deras dogm var byggd på Qur’ânen och Sunnah. De saknade tvivel och passivitet. De trodde på det som hade sagts av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). De behövde inga författade böcker, ty deras dogm var definitiv – deras dogm var Qur’ânen och Sunnah. Samma metodik anammades av deras studenter, efterföljarna, som lärde sig av dem. Det fanns alltså inga dogmatiska konflikter. Allt var i ordning och deras referens var Qur’ânen och Sunnah.

Efter att sekter och meningsskiljaktigheter hade dykt upp, folk med labila dogmer eller kvarblivna, avvikande normer, hade konverterat till islam, och människor refererat till de vilsnas principer och metoder istället för Qur’ânen och Sunnah, blev imamerna tvungna att klargöra den sanna dogmen, skriva ned den, författa den och återberätta den från samfundets lärda. Följaktligen skrev de dogmatiska böcker som sedermera blev en referens till de senare generationerna fram till Domedagen. Så har Allâh (ta´âlâ) bevarat och sett efter denna religion. Han har låtit pålitliga människor framföra den som den har nämnts i Qur’ânen och Sunnah och avvisa lögnarnas tolkningar och andras liknelser. På så sätt har denna dogm gått i arv i generationer.