1. Islam är Sunnah, Sunnah är islam

Imâm Abû Muhammad al-Hasan bin Khalaf al-Barbahârî (d. 329)

Sharh-us-Sunnah, sid. 67-68

Lov och pris tillkommer Allâh som har väglett oss till islam, ärat oss med den och låtit oss tillhöra det främsta samfundet. Vi ber Honom om framgång i det som Han älskar och är nöjd med samt skydd mot det som Han hatar och föraktar.

1 – Vet att islam är Sunnah och att Sunnah är islam, och att de är oskiljbara.

2 – Det hör till Sunnah att man håller sig till Samlingen. Den som inte vill tillhöra Samlingen och skiljer sig från den, har slitit av islams snara från sin hals och är både vilseledd och vilseledande.

3 – Grunden som Samlingen vilar på är Muhammads (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. De är Ahl-us-Sunnah wal-Djamâ´ah. Den som inte tar från dem har gått vilse och innoverat. Varje innovation är villfarelse och varje villfarelse och dess utövare är i Elden.

4 – ´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Det finns ingen ursäkt åt den som anammar villfarelse och betraktar den som vägledning, eller åt den som överger vägledning och betraktar den som villfarelse. Sakerna har klargjorts, bevisen har fastställts och ursäkterna har upphört.”1

Ty Sunnah och Samlingen har fulländat hela religionen. Numera är saken klarlagd för människorna. Därmed är människorna ålagda att bara följa.

5 – Vet – må Allâh benåda dig – att religionen kommer från Allâh (tabârak wa ta´âlâ) allena. Den har inte lämnats över till människornas intellekt och åsikter. Dess kunskap är från Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam). Följ därför inte något utifrån dina egna lustar varpå du utesluts ur religionen och lämnar islam. Du har ingenting att skylla på eftersom Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har klargjort Sunnah för sitt samfund och tydliggjort den för sina följeslagare – och de är Samlingen och Väldiga massan. Väldiga massan åsyftar sanningen och dess anhängare. Den som motsätter sig Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare i någon religiös fråga hädar.

1 al-Ibânah al-Kubrâ (162) av Ibn Battah al-´Ukbarî.