1. Historik över Ibn-ul-Qayyims “ad-Dâ’ wad-Dawâ'”

Imâm Shams-ud-Dîn Muhammad bin Abî Bakr bin Qayyim-il-Djawziyyah (d. 751)

ad-Dâ’ wad-Dawâ’, ss. 7-8

Den lärde, mästerlige och memorerande kritikern och imamen Shams-ud-Dîn Abû ´Abdillâh Muhammad bin Shaykh Abî Bakr, även känd som Ibn Qayyim-il-Djawziyyah (radhiya Allâhu ´anh), blev ställd följande fråga:

Vad säger de lärde, religionens imamer, om en prövad man som vet att hans prövning kommer att ödelägga hans jordeliv och efterliv och som har gjort allt för att överge den varpå den bara har eskalerat och förvärrats? Hur ska han förskjuta och avtäcka den? Må Allâh benåda den som hjälper en prövad människa. Allâh hjälper slaven medan slaven hjälper sin broder. Ge oss ett utslag, må Allâh belöna er och benåda er!

Följaktligen gav Shaykhen (rahimahullâh) följande svar:

Lov ske Allâh.

Det har bekräftats hos al-Bukhârî, via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh), att Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Allâh har inte sänt ned en sjukdom utan att Han också har sänt ned ett botemedel mot den.”1

Hos Muslim, via Djâbir bin ´Abdillâh (radhiya Allâhu ´anh), står det att Allâhs Sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

Varje sjukdom har ett botemedel. När botemedlet träffar sjukdomen, tillfrisknas det med Allâhs (´azza wa djall) tillstånd.”2

I sin ”al-Musnad” återberättade Imâm Ahmad Usâmah bin Sharîk, från Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), som sade:

Allâh har inte sänt ned en sjukdom utan att Han också har sänt ned ett botemedel mot den; den som känner den, känner den, och den som inte känner den, känner den inte.”3

I en annan formulering heter det:

”Allâh har inte placerat en sjukdom utan att Han också har placerat ett botemedel mot den – frånsett en sjukdom.” De sade: ”Vilken då, Allâhs Sändebud?” Han sade: ”Hög ålder.”4

Autentiserad av at-Tirmidhî.

Detta omfattar såväl hjärtliga sjukdomar och botemedel som fysiska sjukdomar och botemedel. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade att okunnighet är sjukdom och att den botas med frågor ställda till de lärde. Abû Dâwûd återberättade Djâbir bin ´Abdillâh, som sade:

Under en resa träffades en av våra män av en sten så att hans huvud blev sårat. Därefter hade han en våt dröm varvid han frågade sina vänner: ”Känner ni till något som tillåter mig rena mig med jord?” De sade: ”Vi känner inte till något som tillåter dig det när du har tillgång till vatten.” Han badade och dog därefter. När vi hade anlänt till Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och underrättat honom om det, sade han: ”De dödade honom – må Allâh döda dem! Frågade de inte när de inte visste? Okunnighetens botemedel är att fråga. Det hade räckt för honom att rena sig med jord, anlägga ett bandage på såret, bestryka det och tvätta resten av sin kropp.”5

Han gjorde gällande att okunnighet är sjukdom och att dess botemedel är att fråga.

1al-Bukhârî (5678), Ahmad (1/377), Ibn Hibbân (6062) och al-Hâkim (4/218).

2Muslim (2204).

3al-Bukhârî (5678), Ahmad (1/377), Ibn Hibbân (6062) och al-Hâkim (4/218).

4at-Tirmidhî (2038), Abû Dâwûd (3855) och Ibn Mâdjah (3436).

5Abû Dâwûd (336). Autentisk enligt al-Albânî i “Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (336).