1. Hadîth “Fasta inte en eller två dagar innan Ramadhân…”

Imâm Muhammad bin Sâlih bin ´Uthaymîn (d. 1421)

ash-Sharh al-Mukhtasar ´alâ Bulûgh-il-Marâm (2/405-406)

Hâfidh Ibn Hadjâr al-´Asqalânî (rahimahullâh) sade:

669 – Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Fasta inte en eller två dagar innan Ramadhân, förutom personen som brukar fasta då. Låt honom fasta den.”1

Rapporterad av al-Bukhârî och Muslim.

670 – ´Ammâr bin Yâsir (radhiya Allâhu ´anhumâ) sade:

”Den som fastar Tviveldagen har trotsat Abûl-Qâsim (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”2

Rapporterad av al-Bukhârî med en reducerad berättarkedja medan De fem rapporterad den med en sammanbunden berättarkedja. Ibn Khuzaymah och Ibn Hibbân autentiserade den.

FÖRKLARING

Fastan är en dyrkan av Allâh (´azza wa djall) som handlar om utelämning av ätning, drickning, samlag och allting annat som bryter fastan och pågår från gryning till solnedgång. Handlingen görs utav dyrkan av Allâh (´azza wa djall) och underkastelse gentemot Hans påbud.

Fastan är en av islams fem pelare. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Islam är byggt på fem: Trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, bönen, allmosan, vallfärden till Allâhs hus och fastan i Ramadhân.”3

Allâh (ta´âlâ) förpliktigade detta samfund fastan år 2. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fastade Ramadhân nio år. I början var fastan frivillig; den som ville kunde fasta och den som ville kunde föda. Därefter blev alla ålagda att fasta hela Ramadhân.

1 al-Bukhârî (1914) och Muslim (1082).

2 al-Bukhârî (27/3), Abû Dâwûd (2334), at-Tirmidhî (686), an-Nasâ’î (2188), Ibn Mâdjah (1645), Ibn Khuzaymah (1914) och Ibn Hibbân (3594).

3al-Bukhârî (8) och Muslim (16).