1. Hadîth ”De straffas, men de straffas inte…”

Imâm ´Abdul-´Adhîm bin ´Abdil-Qawî al-Mundhirî (d. 656)

at-Targhîb wat-Tarhîb (157)

Kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

Källa: Sahîh-ut-Targhîb wat-Tarhîb (1/176)

157 – Ibn ´Abbâs (radhiya Allâhu ´anhumâ) berättade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi två gravar och sade: ”De straffas, men de straffas inte för något allvarligt. Jo, det är visst allvarligt. En av dem gick omkring och skvallrade medan den andre inte skyddade sig mot urin.”1

Rapporterad av al-Bukhârî som står för formuleringen, Muslim, Abû Dâwûd, at-Tirmidhî, an-Nasâ’î och Ibn Mâdjah. Också rapporterade al-Bukhârî och Ibn Khuzaymah i ”as-Sahîh” följande formulering:

”Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gick förbi en mur i Makkah eller Madînah och hörde människoskrik av smärta komma från två gravar. Han sade: ”De straffas, men de straffas inte för något allvarligt. Jo, det är det visst. En av dem skyddade sig inte mot urin medan den andre gick omkring och skvallrade.”

al-Bukhârî rubricerade hadîthen som:

”Stor synd att inte skydda sig mot urin.”

al-Khattâbî sade:

”Att synderna inte är allvarliga betyder att de inte såg allvarligt på dem eller att de inte var svåra att undvika. Han menade inte att själva synderna inte var allvarliga ur ett religiöst perspektiv och enkom bagateller.”2

Utav fruktan för missförstånd korrigerade han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sig själv och sade:

”Jo, det är visst allvarligt.”

Och Allâh vet bättre.

1Autentisk.

2Ma´âlim-us-Sunan (1/27).