1. Förordet till ”Sifatu Salât-in-Nabî”

Lov och pris tillkommer Allâh som har ålagt Sina slavar bönen och befallt dem att förrätta den och utföra den väl. Han har förknippat räddningen och framgången med koncentrationen i bönen och låtit den utgöra en skillnad mellan tro och otro samt ett skydd mot oanständigheter och synder.

Må Allâh hylla och sända fred över vår profet Muhammad som tilltalades av Honom (ta´âlâ):

وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الذِّكْرَ لِتُبَيِّنَ لِلنَّاسِ مَا نُزِّلَ إِلَيْهِمْ

”Och för dig har Vi uppenbarat Qur’ânen för att du skall klargöra för människorna allt som sänts till dem.”1

Följaktligen efterlevde han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) denna uppgift som sig bör. Bönen tillhörde det han månade mest om att förklara med ord och handling. En gång bad han till och med på predikstolen. Han stod på den, gick ned i Rukû´ på den och sade till dem:

”Människor! Jag gjorde detta för att ni skall rätta er efter mig och lära er min bön.”2

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förpliktigade oss att be liksom han bad och sade:

”Be liksom ni har sett mig be.”3

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade att Allâh garanterar paradiset åt den som ber liksom han bad och sade:

”Allâh (´azza wa djall) har ålagt fem böner. Den som tvår sig väl inför dem, ber dem i deras tider och fullbordar deras Rukû´, Sudjûd och koncentration garanteras att bli förlåten av Allâh. Den som inte gör det har ingen garanti av Allâh; om Han vill förlåta honom, gör Han det, och om Han vill straffa honom, gör Han det.”4

Må Han göra detsamma med hans ätt, fromma och rättfärdiga följeslagare (som har framfört till oss hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dyrkan, bön, ord och handlingar och rättat sig efter dem) och alla andra som följer dem och går på deras väg fram till Domedagen.

116:44

2al-Bukhârî och Muslim.

3al-Bukhârî, Muslim och Ahmad. Den nämns i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (213).

4Hadîthen är autentisk och har autentiserats av flera imamer. Jag har tagit med den i ”Sahîh Sunan Abî Dâwûd” (451) och (1276).