1. En handling som för in dig i paradiset

Imâm Abû Bakr ´Abdullâh bin Muhammad bin Abî Shaybah al-Kûfî (d. 235)

Kitâb-ul-Îmân, sid. 15-16

Granskning och kommentar: Imâm Muhammad Nâsir-ud-Dîn al-Albânî (d. 1420)

1 – Ghundur berättade för oss, från Shu´bah, från al-Hakam: Jag hörde ´Urwah bin an-Nazzâl återberätta Mu´âdh bin Djabal:

“När vi tillsammans med Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) färdades från striden vid Tabûk, hittade jag honon ensam och frågade honom: “Allâhs sändebud! Berätta för mig om en handling som för in mig i paradiset.” Han sade: “Se där! Du har frågat om något väldigt stort, men det är lätt för den som Allâh underlättar det; be obligatorisk bön, betala obligatorisk allmosa och träffa Allâh utan att ha avgudat något med Honom. Ska jag inte leda dig till den viktigaste saken, dess pelare och dess spjutspets? Den viktigaste saken är islam, dess pelare är bönen och dess spjutspets är kamp för Allâhs sak.”1

2 – ´Abîdah bin Humayd berättade för oss, från al-A´mash, från al-Hakam, från Maymûn bin Abî Shabîb, från Mu´âdh som sade:

“I samband med striden vid Tabûk, begav vi oss tillsammans med Allâhs sändebud…”

Därefter nämnde han en liknande hadith.

3 – Abûl-Ahwas berättade för oss, från Mansûr, från Rib´î, från en man från Banû Asad, från ´Alî som berättade att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Ingen känner sötman av tron förrän han betror fyra saker: att det inte finns någon sann gud utom Allâh allena, att jag är Allâhs sändebud som Han har sänt med sanningen, att han ska dö och sedermera uppstå och att han betror hela ödet.”2

1Hadithen är autentisk via den som kommer härnäst. Bortsett från ´Urwah bin an-Nazzâl är alla dess återberättare al-Bukhârîs och Muslims män. Bara Ibn Hibbân har sagt att ´Urwah bin an-Nazzâl är pålitlig. at-Tirmidhî rapporterade den via Abû Wâ’il, från Mu´âdh bin Djabal, och sade:

“Hadithen är god och autentisk.”

2Dess återberättare är pålitliga – alla förutom mannen från Banû Asad som är anonym. Ibn Hibbân återberättar den i “as-Sahîh” via Sufyân, från Mansûr, från Rib´î, från ´Alî – det vill säga utan den mannen. at-Tirmidhî återberättade den via båda hållen och föredrog det sistnämnda. Detsamma gjorde al-Hâkim som autentiserade den och fick medhåll av adh-Dhahabî.