1. En djilbâb måste täcka hela kroppen frånsett undantagen

En djilbâb måste täcka hela kroppen frånsett undantagen. Beviset för det är Hans (ta´âlâ) ord:

وَقُل لِّلْمُؤْمِنَاتِ يَغْضُضْنَ مِنْ أَبْصَارِهِنَّ وَيَحْفَظْنَ فُرُوجَهُنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا وَلْيَضْرِبْنَ بِخُمُرِهِنَّ عَلَى جُيُوبِهِنَّ وَلَا يُبْدِينَ زِينَتَهُنَّ إِلَّا لِبُعُولَتِهِنَّ أَوْ آبَائِهِنَّ أَوْ آبَاء بُعُولَتِهِنَّ أَوْ أَبْنَائِهِنَّ أَوْ أَبْنَاء بُعُولَتِهِنَّ أَوْ إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي إِخْوَانِهِنَّ أَوْ بَنِي أَخَوَاتِهِنَّ أَوْ نِسَائِهِنَّ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَانُهُنَّ أَوِ التَّابِعِينَ غَيْرِ أُوْلِي الْإِرْبَةِ مِنَ الرِّجَالِ أَوِ الطِّفْلِ الَّذِينَ لَمْ يَظْهَرُوا عَلَى عَوْرَاتِ النِّسَاء وَلَا يَضْرِبْنَ بِأَرْجُلِهِنَّ لِيُعْلَمَ مَا يُخْفِينَ مِن زِينَتِهِنَّ وَتُوبُوا إِلَى اللَّهِ جَمِيعًا أَيُّهَا الْمُؤْمِنُونَ لَعَلَّكُمْ تُفْلِحُونَ

”Och säg till de troende kvinnorna att de bör sänka blicken och lägga band på sin sinnlighet och inte visa mera av sina behag än vad som kan vara synligt; låt dem därför fästa slöjan så att den täcker barmen. Och de skall inte låta sina behag skymta inför andra än sin make, sin fader, sin svärfader, sina söner, sin makes söner, sina bröder, sina brorssöner, sina systersöner, närstående kvinnor, dem som de rättmätigt besitter och sådana manliga tjänare, som inte längre känner begär efter kvinnor, eller barn som ännu inte har begrepp om kvinnlig nakenhet. Och låt dem inte gå med svajande gång för att dra uppmärksamheten till sina dolda behag. Troende! Vänd er till Allâh i ånger så att det går er väl i händer!”1

يَا أَيُّهَا النَّبِيُّ قُل لِّأَزْوَاجِكَ وَبَنَاتِكَ وَنِسَاء الْمُؤْمِنِينَ يُدْنِينَ عَلَيْهِنَّ مِن جَلَابِيبِهِنَّ ذَلِكَ أَدْنَى أَن يُعْرَفْنَ فَلَا يُؤْذَيْنَ وَكَانَ اللَّهُ غَفُورًا رَّحِيمًا

”Profet! Säg till dina hustrur och dina döttrar – och till troendes kvinnor – att de noga sveper om sig sina ytterplagg; på så sätt blir de lättare igenkända och undgår att bli ofredade. Allâh är ständigt förlåtande, barmhärtig.”2

Den första versen är ett definitivt bevis för att alla behag måste täckas och att inget får synas för främmande män frånsett det som syns oavsiktligt. I så fall syndar inte kvinnorna för det så länge de månar om att täcka det. Hâfidh Ibn Kathîr sade:

”Det vill säga, de skall inte visa sina behag för främmande män, förutom det som inte går att dölja. Ibn Mas´ûd sade:

”Som kåpa och kläder.”

Det vill säga ytterplagget som arabiska kvinnor har på sig över kläderna samt det som syns under dessa kläder. De syndar inte för det eftersom det inte går att dölja.”3

Anas (radhiya Allâhu ´anh) sade:

”Jag såg ´Âishah bint Abî Bakrs och Umm Sulayms ankelkedjor medan de skyndsamt bar vatten på sina ryggar och gav människorna att dricka…”4

Hâfidh Ibn Hadjar al-´Asqalânî sade:

”Detta var innan det blev obligatoriskt att täcka sig. Det är också möjligt att det skedde oavsiktligt.”

Det är betydelsen av:

إِلَّا مَا ظَهَرَ مِنْهَا

”… än vad som kan vara synligt…”

Det är vad versens sammanhang anvisar i första hand.

124:31

233:59

3Tafsîr-ul-Qur’ân al-´Adhîm (3/375).

4al-Bukhârî (7/290) och Muslim (5/197).