1. Då åläggs fastan i Ramadhân

´Allâmah ´Abdul-´Azîz bin ´Abdillâh ar-Râdjihî

al-Mukhtasar fî Ahkâm-is-Siyâm, sid. 7-9

Det är obligatoriskt att fasta Ramadhân vid en av följande två situationer:

Den första: När nymånen till Ramadhân har synats.

Den andra: När Sha´bân fullbordat trettio dagar.

Det är också obligatoriskt att sluta fasta vid en av följande två situationer:

Det första: När nymånen till Shawwâls har synats.

Det andra: Efter trettio dagar förutsatt att två pålitliga vittnen vittnat om att nymånen till Ramadhân har synats.

Det finns många bevis för det i Sunnah varav ett återberättas av ´Abdullâh bin ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) som sade:

“Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) nämnde Ramadhân och sade: ”Fasta inte förrän ni ser nymånen och bryt inte fastan förrän ni ser den. Om ni finner det oklart får ni uppskatta den.”1

al-Bukhârîs formulering lyder på följande vis:

”En månad består av tjugonio nätter, fasta inte förrän ni ser den. Om ni finner det oklart får ni fullborda perioden trettio dagar.”2

Muslim rapporterade via Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh):

”Om det skulle vara oklart för er, får ni uppskatta den trettio dagar.”3

Majoriteten anser att uppskattningen handlar om att man räknar trettio dagar från och med månadens första dag. Denna förklaring väger tyngre tack vare andra konkreta rapporteringar. Förklaringen stöds även av hadîther som förbjuder fasta på Tviveldagen. Abû Hurayrah (radhiya Allâhu ´anh) berättade att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

“Fasta inte en eller två dagar innan Ramadhân, förutom personen som brukar fasta då. Låt honom fasta den.”4

Med en reducerad, om än konstaterad, berättarkedja återberättade al-Bukhârî ´Ammâr (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Den som fastar Tviveldagen har trotsat Abûl-Qâsim (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).”5

Det har också bekräftats att Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ) återberättade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade:

”Vi är ett olärt samfund; vi varken skriver eller räknar. En månad är så här och så här lång.” Det vill säga att ibland är den tjugonio dagar och ibland är den trettio dagar.6

Denna hadith bevisar att det är ogiltigt att utgå från astronomiska uträkningar beträffande månadens början och slut. Det man tar hänsyn till är beskådning eller att perioden fullbordar dess trettio dagar. Enligt hadîthen brukar detta islamiska samfund varken skrift eller uträkning för att komma fram till månadens början och slut, till skillnad från andra ändamål däribland handel. Alltså ska det utgås från beskådningen av nytändningen och inte astronomiska uträkningar. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förknippade domen med beskådningen och inte med astronomisk uträkning. Beskådningen uppfattas av särskilda och allmänna, okunniga och kunniga. Detta bevisar hur enkel och flexibel denna föreskrift är. Lov och pris tillkommer Allâh för det Han har underlättat. Han beskrivs med en komplett vishet i det Han föreskriver för Sina slavar, ty Han vet vad som är bäst och barmhärtigast för dem. Han är den Vise, den Allvetande.

1 al-Bukhârî (1906) och Muslim (1080).

2 al-Bukhârî (1907).

3 Se förgående källa.

4 al-Bukhârî (1914) och Muslim (1082).

5 al-Bukhârî (27/3).

6 al-Bukhârî (1913) och Muslim (1080).