09. Den kloke och tystnaden

1 – Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som tror på Allâh och den Yttersta dagen får tala väl eller tiga.”

2 – Den kloke är ålagd att kämpa med sin tunga så att den talar väl. Tungan leder personen till förstörelse medan tystnaden leder till kärlek och respekt. Den som aktar tungan är utvilad. Det är bättre att ta tillbaka något som man har tigit om än något som man har sagt. Tystnaden är hjärnans sömn medan talet är dess vakenhet.

3 – Mâlik bin Anas sade:

”Allt överflödigt är nyttigt. Det enda undantaget är talet. Det skadar.”

4 – Abûd-Dardâ’ sade:

”Det finns inget gott i ett liv om det inte levs av en som tiger och begriper eller talar och är lärd.”

5 – Den kloke är ålagd att inte överrösta människorna när de talar och att inte ha invändningar mot dem. Även om talet är ädelt vid rätt tillfälle, är tystnaden vid rätt tillfälle en hög position.

6 – Allâh (´azza wa djall) har lyft upp tungan över alla andra kroppsdelar. Det finns ingen kroppsdel som skaffar så stor belöning som den om den är lydig. Jag känner inte heller till att det finns någon kroppsdel som skaffar så stor synd som den om en är olydig.

7 – al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Två saker gör hjärtat hårt; mycket tal och mycket mat.”

8 – Sufyân ath-Thawrî sade:

”Dyrkan inleds med tystnaden, därefter med studierna, därefter med handlingarna utmed dem, därefter med att memorera dem och därefter med att sprida dem.”

9 – al-Ahnaf bin Qays sade:

”Tystnaden skyddar tungan från förvrängt tal, falska ord och överflödigt prat. Därtill ger den respekt till den tyste.”

10 – Den kloke är ålagd att tiga till dess att han åläggs att tala. Hur många har inte ångrats för att ha talat? Hur många har ångrats för att ha varit tysta? Ingen är så olycklig och prövad som personen som talar mycket och har ett stängt hjärta.