08. Den rättfärdiga hustrun skall inte utsätta maken för svårigheter med utgifter

Till den rättfärdiga hustruns egenskaper hör att hon inte utsätter maken för svårigheter med utgifter och slöseri av pengar. Hon skall vara måttlig:

وَالَّذِينَ إِذَا أَنفَقُوا لَمْ يُسْرِفُوا وَلَمْ يَقْتُرُوا وَكَانَ بَيْنَ ذَلِكَ قَوَامًا

”Och när de ger åt andra, visar de sig varken slösaktiga eller snåla; däremellan finns en medelväg.”1

Låt oss i detta kapitel fundera på det som Abû Sa´îd och Djâbir rapporterade från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och att han en gång stod och predikade länge och nämnde bland annat de båda liven och sade:

”När israeliterna först hade gått under började den fattiges kvinna kräva från honom kläder och smycken som den rikes kvinna kräver. Det fanns en kort israeliska som använde sig av två träben och hade en stängd och täppt ring som hon fyllde med mysk. Hon gick ut mellan två långa kvinnor. De skickade iväg en man som skulle följa efter dem. Han kände igen de två långa kvinnorna till skillnad från kvinnan med träbenen.”2

När israeliterna först hade gått under började den fattiges kvinna kräva från sin make smycken och prydnader som den rikes kvinna kräver från sin make. Titta hur den korta kvinnan slösade, kastade bort pengar i onödan, bluffade och var missnöjd med det som Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) hade bestämt för henne. Kvinnor som har på sig högklackade skor påminner om henne. al-Ladjnah ad-Dâ’imah gav ett följande utslag:

”Det är inte tillåtet att ha på sig högklackade skor. Det utsätter kvinnan för fall. Sharî´ah befaller människan att undvika skador. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلاَ تُلْقُواْ بِأَيْدِيكُمْ إِلَى التَّهْلُكَةِ

”Och låt inte era egna händer medverka till er undergång.”3

وَلاَ تَقْتُلُواْ أَنفُسَكُمْ

”Döda inte er själva.”4

Dessutom framhäver de kvinnans längd och bakdel mer än vad de egentligen är. Det i sig är en bluff och ett framhävande av vissa försköningar som är förbjudna att visa.”

125:67

2Ibn Khuzaymah i ”Kitâb-ut-Tawhîd” (487). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (591).

32:195

44:29