07. Den kloke och studierna

1 – När den kloke är klar med att korrigera sitt inre åläggs han att söka kunskap konstant. Det är inte möjligt att uppnå något här i världen på ett korrekt sätt utan kunskap om det. Den kloke skall inte hålla sig borta från det som fordrar att änglarna breder ut sina vingar för.

2 – Det är inte tillåtet för honom att under kampens gång söka närhet till makthavarna eller ha världsliga motiv. Hur fult är det inte att den lärde underkastar sig människorna som bara springer efter det världsliga?

3 – al-Fudhayl bin ´Iyâdh sade:

”Hur fult är det inte att man kommer hem till den lärde och frågar efter honom och får reda på att han är hos ledaren eller domaren? Vad har den lärde med domaren och ledaren att göra? Den lärde skall vara i moskén och läsa Qur’ânen.”

4 – ash-Sha´bî sade:

”Studenter! Sök inte kunskap med dumhet och hänsynslöshet. Sök den i lugn och ro.”

5 – ash-Sha´bî sade:

”Den här kunskapen söks endast av personen som besitter två egenskaper; klokhet och dyrkan. Om han är klok utan att dyrka, sägs det ”Den här kunskapen uppnås endast av dem som dyrkar.” Till följd därav lämnar han studierna. Och om han dyrkar utan att vara klok, sägs det ”Den här kunskapen uppnås endast av dem som är kloka.” Till följd därav lämnar han studierna. Idag söks den här kunskapen av folk som saknar både klokhet och dyrkan.”

6 – Sufyân sade:

”Kunskapen börjar med att tiga, sedan med att lyssna, sedan med att  memorera, sedan med att handla och sedan med att sprida.”

7 – Abûd-Dardâ’ sade:

”Du är inte lärd förrän du har studerat och du är inte lärd förrän du handlar utmed kunskapen.”

8 – Den kloke söker inte kunskap om han inte avser att handla utmed den. Den som söker kunskap för andra motiv kommer endast att bli arrogant och högfärdig. Därtill kommer han inte heller att handla. Detta skadar dem som tar efter honom mer än honom själv.

9 – Mâlik bin Dînâr:

”Om en person söker kunskap för att handla utmed den, gläds han av sin kunskap. Om han gör det för andra syften, blir han bara alltmer arrogant.”

10 – Sufyân ath-Thawrî sade:

”Den lärde är religionens läkare och pengarna är religionens sjukdom. När skall läkaren bota andra om han själv tar till sig sjukdomen?”