06. Tarâwîh

Det råder inga tvivel om att Tarâwîh är en väldig och föreskriven dyrkan som för dess utövare närmare Allâh. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ledde muslimerna i Tarâwîh under flera nätter. När han sedan började frukta att det skulle bli obligatoriskt för dem lät han bli att be med dem och sade åt dem att be hemma i stället. Efter att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hade dött och ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) hade fått kalifatet efter Abû Bakr (radhiya Allâhu ´anh), såg han hur människorna bad skingrade i moskén. Vissa bad ensamma, andra bad två och två och somliga bad i större samlingar. Då sade han:

”Om vi kunde ena dem bakom en imam.”

Det gjorde han också. Han enade dem bakom Ubayy bin Ka´b. Han bevisade sin handling med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Den som fastar Ramadhân med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna. Den som ber under Ramadhâns nätter med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna.”1

Han bevisade även sitt agerande med profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) handling under de nätterna. Han sade att uppenbarelsen hade upphört och på så sätt fanns det ingen risk för att handlingen skulle bli obligatorisk. De bad den i en enda grupp på profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tid och gjorde samma sak på ´Umars tid och så har det fortsatt. Hadîtherna manar till det. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) i den autentiska hadîthen:

”Den som ber tillsammans med imamen till dess att han går iväg belönas för att ha bett hela natten.”2

Rapporterad av Imâm Ahmad och författarna till Sunan-böckerna och dess berättarkedjor är autentiska.

Det bevisar att det är föreskrivet att be Tarâwîh i Ramadhân i samling och att det är sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hans renläriga kalifers Sunnah. Att muslimerna enas under dessa väldiga nätter för att utföra goda handlingar, lyssna på Allâhs skrift samt höra eventuella tillrättavisningar och påminnelser medför väldiga fördelar.

Till domarna som kan vara oklara för vissa människor hör att de tror att Tarâwîh inte får bes mindre än tjugo Rak´ât medan andra tror att Tarâwîh inte får bes mer än elva eller tretton Rak´ât. Alla dessa antaganden är irrelevanta. Faktum är att de är fel och motstrider bevisen. De autentiska bevisen från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bevisar att nattbönen kan bes mer än så. Det finns ingen gräns däri som inte får överträdas. Det har faktiskt bekräftats från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att han kunde be elva Rak´ât, tretton Rak´ât och färre än så i Ramadhân och annars.

När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) blev frågad om nattbönen sade han:

”Nattbönen är två och två. Om någon av er fruktar gryningen skall han be en Rak´ah som är Witr för det som han har bett.”3

Det råder samstämmighet om dess äkthet.

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) fastställde inget specifikt antal i Ramadhân eller annars. Därför kunde det hända att följeslagarna på ´Umars (radhiya Allâhu ´anh) tid bad tjugotre Rak´ât och ibland bad de elva Rak´ât. Allt det har bekräftats från ´Umar (radhiya Allâhu ´anh) och följeslagarna på hans tid.

Vissa Salaf bad trettiosex Rak´ât i Ramadhân och avslutade med tre Rak´ât Witr. Andra bad fyrtioen Rak´ât. Det nämnde Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) och andra lärda från dem. Likaså nämnde han att frågan är vid och att bönen kan bes på olika sätt. Han sade att det är bäst för den som drar ut på läsningen, Rukû´ och Sudjûd att be färre Rak´ât till skillnad från den som inte gör det. Denne bör be flera Rak´ât.

Den som vill be tjugo Raka´ât får göra det. Den som vill be tio Raka´ât och avsluta med tre Rak´ât Witr får gör det. Den som vill be åtta Raka´ât och avsluta med tre Raka´ât Witr får göra det. Ingen skada är skedd om någon skulle be mer eller mindre än så. Det bästa är dock att göra det som profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade göra. Han brukade be åtta Rak´ât och göra Taslim efter varannan Rak´ah och avsluta med Witr med tre Rak´ât. Han bad med koncentration, ro och en lugn Qur’ân-läsning. Det har bekräftats hos al-Bukhârî och Muslim via ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anh) som sade:

”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade inte be mer än elva Raka´ât, varken i Ramadhân eller annars. Han brukade be fyra, men fråga inte hur sköna och långa de var. Därefter bad han åter igen fyra, men fråga inte hur sköna och vackra de var. Därefter bad han tre.”4

Dessutom rapporterar al-Bukhârî och Muslim via henne (radhiya Allâhu ´anhâ) att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) brukade be elva Raka´ât om nätterna med Taslîm efter varannan Rak´ah och avslutningsvis Witr med en Rak´ah5.

Det har bekräftats att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) också bad nattbönen med färre antal Rak´ât än så. Likaså har det bekräftats att han ibland kunde be tretton Rak´ât med Taslîm efter varannan Rak´ah. Dessa autentiska hadîther från Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bevisar att nattbönen kan bes på flera sätt och lov och pris tillkommer Allâh. Det finns ingen gräns för vad som inte är tillåtet. Det hör till Allâhs favör, nåd och underlättning till Hans tjänare och omfattar Ramadhân och annars.

För den som ber bakom imamen är det bäst att inte lämna bönen förrän imamen avslutar sin bön. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som ber tillsammans med imamen till dess att han går iväg belönas för att ha bett hela natten.”6

I en annan formulering står det:

”Den som ber tillsammans med imamen till dess att han går iväg belönas för att ha bett resten av sin natt.”

Det bästa för den som ber bakom imamen är att inte lämna bönen förrän imamen avslutar sin bön oavsett om han ber elva, tretton, tjugotre eller ett annat antal Raka´ât.

Under Tarâwîh och obligatoriska böner skall imamen se till att ta hänsyn till de svaga i samlingen bland gamlingar och andra. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den av er som leder människorna i bönen skall fatta sig kort. Bland dem finns den svage, den lille och den i behov.”7

Imamen skall se efter de bedjande i samlingen och vara mild mot dem under Ramadhâns nätter och i synnerhet de tio sista nätterna. Människor är inte likadana. De varierar. Imamen skall se efter deras behov och uppmuntra dem till att komma och närvara. Om han drar ut på bönen kommer de att besväras och avskräckas från att komma fler gånger. Han skall alltså uppmana dem till att närvara och motivera dem till bönen om den så skulle vara kort. En kort bön vari människorna är koncentrerade och lugna är bättre än en bön vari människorna saknar koncentration och i stället blir uttråkade och slöa.

Det bör läggas på minnet att det är föreskrivet för muslimen att be nattbönen i Ramadhân och alla andra böner med koncentration och lugn och ro i den stående positionen, sittningen, Rukû´, Sudjûd och Qur’ân-läsningen. Han skall inte ha bråttom. Bönens själ ligger i att den förrättas med själ och sinne och koncentration. Den skall förrättas såsom Allâh har befallt den med uppriktighet, trovärdighet, hopp, bävan och koncentration. Allâh (subhânah) sade:

قَدْ أَفْلَحَ الْمُؤْمِنُونَ الَّذِينَ هُمْ فِي صَلَاتِهِمْ خَاشِعُونَ

”Det skall gå de troende väl i händer; de som ber med ödmjukt sinne.”8

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Min lycka ligger i bönen.”9

Han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”När du skall be skall du två dig ordentligt. Därefter ställer du dig i riktning mot Qiblah och säger ”Allâhu Akbar”. Därefter läser du det du finner lätt av Qur’ânen. Därefter gör du Rukû´ till dess att du är lugn däri. Därefter reser du dig upp. Därefter går du ned i Sudjûd till dess att du är lugn däri. Därefter sätter du dig upp till dess att du sitter lugnt. Därefter går du ned i Sudjûd till dess att du är lugn däri. Därefter gör du så i resten av din bön.”10

Många människor ber i Ramadhân utan att förstå vad de läser eller uppnå lugnet. De pickar i bönen. Det är inte tillåtet. Det är faktiskt en synd. Bönen är inte giltig på det sättet. Lugnet är en pelare i bönen som måste finnas i den. Det bevisas av den föregående hadîthen. Det är obligatoriskt att vara på sin vakt i samband med det. Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den värsta tjuven är han som stjäl från sin bön.” Han blev frågad: ”Allâhs sändebud! Hur stjäl han från sin bön?” Han svarade: ”Han fullbordar inte sin Rukû´ och Sudjûd.”11

Det har bekräftats att han (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) befallde personen som pickar i bönen ta om den.

Muslimer! Högakta bönen och förrätta den såsom Allâh har föreskrivit den. Ta vara på denna väldiga månad. Högakta den, må Allâh benåda er, med alla möjliga former av dyrkan och sätt som för er närmare Allâh. Skynda er till lydnaden. Ramadhân är en väldig en månad som Allâh har gjort till Sina tjänares fält. Däri tävlar de om lydnad och goda handlingar.

Håll er borta från allt som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förbjudit er. Lyd Honom hela tiden i Ramadhân och annars. Råd varandra att befalla det goda och förbjuda det onda och kalla till allt gott så att ni vinner paradiset, lyckan, äran och räddningen i de båda liven.

Vi ber Allâh att Han skyddar oss, er och alla andra muslimer från det som ådrar Hans vrede och att Han accepterar allas fasta och nattbön, korrigerar de muslimska makthavarna och stödjer Sin religion via dem och försakar Sina fiender via dem och får alla att förstå religionen och hålla fast vid den stabilt och döma och dömas utmed den inom samtliga frågor. Han är sannerligen kapabel till allt.

Må Allâh hylla, sända frid till och välsigna vår profet Muhammad, hans ätt och följeslagare.

1al-Bukhârî (1901) och (2014) och Muslim (760).

2at-Tirmidhî (806) och an-Nasâ’î (1605). Autentisk enligt al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (447).

3al-Bukhârî (991) och Muslim (749).

4 al-Bukhârî (1147) och Muslim (738).

5 Muslim (736).

6 at-Tirmidhî (806) och an-Nasâ’î (1605). Autentisk enligt al-Albânî i ”Irwâ’-ul-Ghalîl” (447).

7al-Bukhârî (90) och Muslim (466).

823:1-2

9an-Nasâ’î (3939), Ahmad (12315) och andra. Autentisk enligt al-Albanî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (3124).

10al-Bukhârî (6251) och Muslim (397).

11Ahmad (11549), ad-Dârimî (1328) och andra. Autentisk enligt al-Albânî i ”Sahîh-ul-Djâmi´” (986).