06 – Livets femte fas

Under den här tiden finns det inget annat att göra än att ta igen det som har varit, be om förlåtelse, tillbe, göra de goda handlingarna som man klarar av för att ta vara på timmarna och förbereda sig för resan.

Sarrî as-Saqatî brukade inte sova om han inte överväldigades av sömnen.

Några människor kom hem till al-Djunayd för att besöka honom när han låg på sin dödsbädd. De fann honom göra Rukû´ och Sudjûd. När han skulle vika benen i bönen klarade han inte av det för att själen började gå ut ur dem. En man frågade honom om vad som sker. Han sade:

”Detta är Allâhs största gåva.”1

´Âmir bin ´Abdi Qays brukade be 1000 Rak´ât om dagen. En man träffade honom och sade: ”Får jag säga en sak till dig?” Han svarade: ”Ja, om du kan stanna solen.”2

En annan man frågade honom samma sak. Han svarade: ”Snabba dig, jag har bråttom.” Då sade mannen: ”Vad är det som är så brådskande?” Han svarade: ”Min själ håller på att gå ut.”3

Dâwûd at-Tâ’î brukade dricka smulor istället för att äta bröd. När han blev frågad om det sade han:

”På tidskillnaden mellan att äta bröd och dricka smulor kan man läsa 50 Qur’ân-verser.”

Det kom en grupp människor till en from man och sade: ”Vi kanske uppehåller dig.” Då svarade han:” ”Ni har helt rätt. Jag läste och ni hindrade mig.”

Den som ser på tidens ädelhet utnyttjar den. Det har rapporterats autentiskt att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som säger ”Subhân Allâh wa bi Hamdih” får en palm planterad i paradiset.”4

Vi har sett många gamlingar vila ut när de får besök och lyssna på tal som skadar och inte gagnar. De har bara slösat bort sin tid. Om de bara hade förstått skulle det varit bättre om de gjorde Tasbîh. Allt detta beror på att de försummar livet efter detta. Ty en enda Tasbîh medför belöningen som vi har nämnt medan världsligt tal skadar utan att gagna.

Abû Mûsâ al-Ash´arî (radhiya Allâhu ´anh) brukade fasta varma dagar. När det sades till honom att han är en gammal man, svarade han:

”Jag förbereder den för en lång dag.”

När det sades till en from person att vara vänlig mot sig själv, sade han:

”Det är just vänligheten som jag är ute efter.”

Den som inser tidens ära och dess värde kommer inte att försumma ett ögonblick av den.

Låt ungdomen vakta sin vara.

Låt medelåldermannen se efter sig själv.

Låt gamlingen handla så att han kan sluta sig till sin grupp.

Låt den fallfärdige vara beredd på att dö när som helst.

1 Hilyat-ul-Awliyâ’ (10/281).

2 Hilyat-ul-Awliyâ’ (2/88-89).

3 Sifat-us-Safwah (3/210-211).

4 Ibn Hibbân (823),