06. Beskhet i jordelivet är sötma i efterlivet

Vad som tröstar de olycksdrabbade är att slaven tittar med sin insikt och inser att beskheten i jordelivet är sötman i efterlivet som Allâh kommer att ändra på, och att sötman i jordelivet är beskheten i efterlivet. Det är bättre att förflytta sig från en tillfällig beskhet till en evig sötma än tvärtom. Om du inte skulle se detta får du läsa profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Paradiset är slutet av svårigheter och Elden är sluten av lustar.”1

Människornas förstånd varierar i den här frågan och här framhävs deras sanna jag. De flesta idag föredrar den tillfälliga sötman framför den eviga. De klarar inte av att härda med en stunds beskhet för en evig njutning. De klarar inte av att härda med en stunds förnedring för en evig ära. De klarar inte av att härda med en stunds prövning för en evig ro. Detta beror på att personen ser det närvarande och förbiser det väntade. Tron är svag och lusten råder. Det producerar ett företräde till jordelivet och förkastar efterlivet. Så ser tillsynes de flesta av dagens människor på sina grundläggande frågor och deras fundament. Det beror inte på något annat än kärleken till det här livet. Wahb bin Munabbih berättade att ´Îsâ bin Maryam (´alayhis-salâm) sade:

”De av er som älskar jordelivet mest är de som sörjer mest i samband med olyckor.”

Vad gäller den person som ser med en skarp blick som sticker hål i jordelivets ridåer, så är hans fall en helt annan fråga. Mana dig själv till den eviga gåva och den största seger som Allâh har förberett för Sina troende och gudsfruktiga slavar, och den eviga förnedring och förlust och det eviga straff som Allâh har förberett för syndarna. Välj därefter den kategori som passar dig bäst. Var och en gör det som är lämpat för honom. Var och en går dithän det är bäst för honom. Detta är din broders råd om det som är bra för dig och tröstar dig.

1al-Bukhârî (6487), Muslim (2822) och Ibn Hibbân (716).