04. Fastans plikt

Käre broder! Nedan följer ett par viktiga domar för de fastande:

1 – Varje muslimsk man och kvinna som är ansvariga för sina handlingar är skyldiga att fasta Ramadhân. Det är rekommenderat för barnet som är sju år och äldre att fasta om det klarar av det. I så fall är det deras förmyndares skyldighet att befalla dem såsom de befaller dem att förrätta bönen. Grunden till det är Allâhs (´azza wa djall) ord:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُواْ كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ أَيَّامًا مَّعْدُودَاتٍ فَمَن كَانَ مِنكُم مَّرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ فَمَن تَطَوَّعَ خَيْرًا فَهُوَ خَيْرٌ لَّهُ وَأَن تَصُومُواْ خَيْرٌ لَّكُمْ إِن كُنتُمْ تَعْلَمُونَ شَهْرُ رَمَضَانَ الَّذِيَ أُنزِلَ فِيهِ الْقُرْآنُ هُدًى لِّلنَّاسِ وَبَيِّنَاتٍ مِّنَ الْهُدَى وَالْفُرْقَانِ فَمَن شَهِدَ مِنكُمُ الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ وَمَن كَانَ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِّنْ أَيَّامٍ أُخَرَ

”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er så att ni fruktar. [Fastan skall vara] ett begränsat antal dagar. Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta. Och den som självmant gör gott utöver vad plikten bjuder, [skall finna att] detta kommer honom själv till godo. Och fastan är för ert väl – om ni visste [hur mycket gott den tillför er]!  För att ge människorna vägledning [inleddes] i månaden Ramadhân uppenbarelsen av Qur’ânen i vilken vägledningen klargörs och en måttstock ges med vilken rätt kan mätas och skiljas från orätt. Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut. Men den som är sjuk eller [stadd] på resa [skall fasta därefter] under motsvarande antal dagar.”1

Profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Islam är byggd på fem; trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh och att Muhammad är Allâhs sändebud, bönen, allmosan, fastan i Ramadhân och vallfärden till Huset.”2

Det råder överenskommelse om dess äkthet och den rapporteras via Ibn ´Umar (radhiya Allâhu ´anhumâ).

2 – I regel är det obligatoriskt att fasta Ramadhân och att avse fastan innan gryningen. Detta åligger samtliga muslimer som ansvarar för sina handlingar. De måste inleda dagarna på fastande mage. Den enda skillnaden är de som får låta bli att fasta av Allâh. Till dem hör de sjuka, resenärerna och de som har deras dom.

Den som får reda på att Ramadhân har gått in först efter att gryningen har trätt in åläggs att sluta upp med allt som bryter fastan resten av dagen. Ty det är en Ramadhân-dag vari det inte är tillåtet för den friske som är i sin hemstad att göra något som bryter fastan. Därtill skall han ta igen dagen då han inte avsåg att fasta innan gryningen. Det har bekräftats att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) sade:

”Den som inte avser att fasta innan gryningen har ingen fasta.”3

Rapporterad av ad-Dâraqutnî via ´Amrah från ´Â’ishah (radhiya Allâhu ´anhâ) som sade:

”Alla i berättarkedjan är pålitliga.”

Muwaffiq-ud-Dîn bin Qudâmah nämnde den i ”al-Mughnî” och has som åsikt av de flesta lärda. Den omnämnda fastan är dock den obligatoriska fastan. Den rekommenderade fastan är tillåten att inleda under dagtid förutsatt att inget fastebrytande har gjorts tidigare under dagen. Det har rapporterats autentiskt från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för det.

3 – Muslimen är skyldig att fasta utav tro och hopp om belöning. Han skall inte fasta utav ögontjäneri eller för att få ett bra rykte. Han skall inte fasta för att han följer andra blint eller utav tradition. Det är obligatoriskt att fastan utförs utav tron på att Allâh har ålagt honom fastan och för att belönas för den.

Detsamma gäller nattbönen i Ramadhân. Det åligger muslimen att be den utav tro och hopp om belöning. Han skall inte ha något annat motiv. Därför sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam):

”Den som fastar Ramadhân med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna. Den som ber under Ramadhâns nätter med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna. Den som ber under Ödets natt med tro och hopp kommer att få sina tidigare synder förlåtna.”4

Frukta Allâh, Allâhs tjänare, och högakta Hans befallning och förbud. Se snabbt till att ångra er för alla era synder. Förlita er endast på Honom. Han är skapelsernas Skapare och Försörjare. Han har makten över dem. Ingen skapelse förfogar över skada, gagn, död, liv eller återuppståndelse. Ge företräde, må Allâh benåda er, till er Herres rättighet och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) rättighet framför alla andra oavsett vem de är. Befall varandra det goda och förbjud varandra det onda. Ha goda tankar om Allâh. Påminn er mycket om Honom och be Honom ofta om förlåtelse. Samarbeta om fromhet och gudsfruktan. Samarbeta inte om synder och fiendskap. Hindra era syndare från att synda. Ålägg dem det som Allâh har befallt dem och hindra dem från det som Allâh har förbjudit dem. Älska för Allâhs skull. Hata för Allâhs skull. Älska Allâhs vänner. Hata Allâhs fiender. Härda och ha tålamod till dess att ni träffar er Herre så att ni vinner den yttersta lyckan, ynnesten, äran och de höga positionerna i paradiset.

Vi ber Allâh att Han leder oss och er till det som Han behagas av, korrigerar allas hjärtan och fyller dem med rädsla för Honom, kärlek till Honom, fruktan för Honom och välvilja för Honom och Hans tjänare. Vi ber Honom skydda oss och er från våra själars och handlingars ondska. Vi ber Honom vägleda våra och alla andra muslimska makthavare till det som Han behagas av och att Han stödjer sanningen via dem och försakar falskheten via dem. Vi ber Honom skydda alla från prövningarnas villfarelser. Han förfogar över det och Han är kapabel till det.

12:183-185

2al-Bukhârî (8) och Muslim (16).

3at-Tirmidhî (730), ad-Dâraqutniî (2/171) och al-Bayhaqî i ”as-Sunan al-Kubrâ” (7701). Autentisk enligt al-Albânî i ”Sâhih-ul-Djâmi´” (6534).

4al-Bukhârî (1901) och (2014) utan frasen ”Den som ber under Ramadhâns nätter…” och likaså Muslim (670). Hadîthen rapporteras i sitt fullo av at-Tirmidhî (683) och Ahmad (10159).