04. Den gudomliga och profetiska trösten till de olycksdrabbade

Den gudomliga trösten ligger i Allâhs (ta´âlâ) ord:

وَبَشِّرِ الصَّابِرِينَ الَّذِينَ إِذَا أَصَابَتْهُم مُّصِيبَةٌ قَالُواْ إِنَّا لِلّهِ وَإِنَّا إِلَيْهِ رَاجِعونَ أُولَئِكَ عَلَيْهِمْ صَلَوَاتٌ مِّن رَّبِّهِمْ وَرَحْمَةٌ وَأُولَئِكَ هُمُ الْمُهْتَدُونَ

”Förkunna för de tålmodiga och uthålliga ett glatt budskap – För dem som när de drabbas av olycka och motgång säger: ”Vi tillhör Allâh och till Honom skall vi återvända” – [förkunna för dem] att deras Herre skall välsigna dem och innesluta dem i Sin nåd; det är de som är rätt vägledda.”1

Det finns riktigt många verser som handlar om tålamod.

Den profetiska trösten ligger i profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) ord:

”Det finns inte en muslim som drabbas av en olycka och säger ”Vi tillhör Allâh och till Honom skall vi återvända. Allâh! Belöna mig i min olycka och ge mig något ännu bättre efteråt” utan att Allâh belönar honom i hans olycka och ger honom något ännu bättre efteråt.”2

Frasen ”Vi tillhör Allâh och till Honom skall vi återvända” består av en behandling från Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) till de olycksdrabbade. Denna behandling är en av de bästa och nyttigaste behandlingarna som den olycksdrabbade tjänaren kan få till de båda liven. Den består av två väldiga principer om tjänaren verkligen känner till dem och tröstar sig med dem.

Den första principen går ut på att tjänaren verkligen inser att han själv, hans familj, hans egendom och hans barn är Allâhs (´azza wa djall) verkliga egendom som han har fått låna av Honom. När Allâh tar det utlånade är det precis som när en utlånare tar tillbaka det utlånade.

Likaså är tjänaren omringad av en icke-existens; en icke-existens innan han levde och en icke-existens efter hans död. Tjänarens egendom är en lånad egendom som endast gäller en kort tid. Därtill är det inte han själv som har fått sin egendom att existera ur intet så att hans egendom skall vara hans på riktigt. Människan saknar en verklig påverkan och egendom. Hon förfogar över den på samma sätt som den beordrade och förbjudne slaven förfogar och inte som en riktig ägare. Därför får hon inte förfoga över sin egendom på ett sätt som inte stämmer överens med dess riktige Ägares befallning.

Den andra principen går ut på att tjänaren skall återvända till Allâh som är hans sanna Herre och att han inser att han måste lämna det här livet bakom sig och komma ensam till sin Herre på Domedagen såsom Han skapade honom första gången. Även då saknade han familj, egendom och sällskap. Istället kommer han med sina goda och dåliga handlingar. Om detta är tjänarens början och slut, kan man undra hur han kan känna glädje över sin avkomma, sin egendom eller något annat av det världsliga och hur han kan känna sorg för något förlorat. Tjänarens tankar om sin början och sitt slut är en av de bästa behandlingarna.

Till behandlingen hör också att han vet att allting som har drabbat honom inte har kunnat undkomma honom och att allt som har undkommit honom inte har kunnat drabba honom. Allâh (ta´âlâ) sade:

مَا أَصَابَ مِن مُّصِيبَةٍ فِي الْأَرْضِ وَلَا فِي أَنفُسِكُمْ إِلَّا فِي كِتَابٍ مِّن قَبْلِ أَن نَّبْرَأَهَا إِنَّ ذَلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرٌ  لِكَيْلَا تَأْسَوْا عَلَى مَا فَاتَكُمْ وَلَا تَفْرَحُوا بِمَا آتَاكُمْ وَاللَّهُ لَا يُحِبُّ كُلَّ مُخْتَالٍ فَخُورٍ

”Ingen olycka drabbar jorden och inte heller er själva utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sätter den i verket. Detta kostar inte Allâh någon möda. [Så är det] för att ni inte skall sörja över det som ni har gått miste om, och inte heller jubla i övermod över det som Han har skänkt er. Allâh älskar inte inbilska skrävlare.”

Den som funderar över denna ädla vers finner medicinen mot olyckornas sjukdomar. Allt som vi kommer att nämna i detta kapitel har ett samband med den versen så tänk på det.

1 2:155-156

2 Muslim, Ahmad och Ibn Mâdjah.

3 57:22-23