Ahmad an-Nadjmî svarar Ibn Djibrîn 3

Författare: ´Allâmah Ahmad bin Yahyâ an-Nadjmî
Källa: Radd-ul-Djawâb, sid. 13-15

Du säger i ditt brev:

”När jag kom till det nionde kapitlet, fann jag något jag inte hade förväntat mig att ni skulle göra.”

Anser du att jag har varit olydig mot Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och motstridit islams Sharî´ah när jag klargjorde sanningen? Slöt inte Allâh ett förbund med Bokens folk om att förkunna sanningen till folket utan att dölja den. Har inte samma förbund tagits med oss? Begärde inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) från sina följeslagare när de skulle lova honom tro och lydnad i hadîthen som rapporteras av ´Ubâdah bin as-Sâmit:

”… och att vi talar sanning var vi än är utan att bekymra oss om andras ogillande.”?

Förbannade inte Allâh (´azza wa djall) dem som döljer sanningen när Han (djalla wa ´alâ) sade:

إِنَّ الَّذِينَ يَكْتُمُونَ مَا أَنزَلْنَا مِنَ الْبَيِّنَاتِ وَالْهُدَى مِن بَعْدِ مَا بَيَّنَّاهُ لِلنَّاسِ فِي الْكِتَابِ أُولَئِكَ يَلعَنُهُمُ اللّهُ وَيَلْعَنُهُمُ اللَّاعِنُونَ

”De som döljer de vittnesbörd och den vägledning som Vi genom uppenbarelser har gett dem och som Vi har klargjort för människorna i Skriften, skall förbannas och fördömas av Gud och [alla] som kan döma skall förbanna och fördöma dem.”?[1]

Är det inte obligatoriskt för de lärda att avvisa dem som motstrider Sharî´ahn och dess domar? Om de försummar det, har de försummat en ålagd plikt. Om vissa gör det, slipper resten göra det. De skall dock be för honom som klargör sanningen och tacka honom efter att de har tackat Allâh istället för att anklaga honom och ha dåliga tankar om honom.

Underkastade sig inte Salaf denna fråga? Utförde de inte denna plikt? De skrev otaliga böcker i avvisning av Ahl-ul-Bid´ah från efterföljarnas tid fram till idag och de gör det än idag.

Shaykh! Har du själv inte skrivit två böcker i avvisning av Ahl-ul-Bid´ah? Boken ”Khabar-ul-Âhâd” i vilken du avvisar Mu´tazilah och dem som följer dem och boken ”al-Fâ’iq fî ar-Radd ´alâ man baddal al-Haqâ’iq”. Jag svär vid Allâh att jag älskar personen som försvarar religionen och avvisar den som för in något obehörigt i den.

Däremot vet jag inte varför vissa Mashâyikh – må Allâh vägleda dem – avviker från sanningen och fördömer den som utför denna plikt och betraktar honom som en orättvis angripare och förtryckare. Om man skulle säga något personligt om dem, hade de vänt upp och ner på hela världen. Men när religionen missbrukas, är ingen skada skedd! Är det så här vi förhåller oss rättvist till religionen? Är det så här vi uppfyller dess plikt? Eller är detta ett sätt att förtrycka religionen på och försumma dess rättigheter och låta dess milstolpar rinna ut i sanden? Detta gäller särskilt om det är religionens grunder, principer och fundament som missbrukas och Tawhîds baser som rivs av det större avguderiet och Sunnah som rivs av innovationer och sanningen som rivs av lögnen. Anser ni att vi kan förbli tysta om sådant? Jag svär vid Allâh att det inte går. Någon av oss måste utföra denna plikt. Den som gör det belönas stort och mycket av Allâh. 


  [1] 2:159