03 – Shaykh Bakrs irritation är olämplig och hans anklagelse är falsk

Shaykh Bakr sade när han inledde sina anmärkningar:

”1 – Jag tittade i den första sidan av innehållsförteckningen och fann att rubrikerna stämplar Sayyid Qutb (rahimahullâh) med otrons, ateismens och kätteriets grunder. Därtill att han tror på panteism, att Qur’ânen är skapad, att det är tillåtet för andra än Allâh att grunda lagar, extrem förnekelse av Allâhs (ta´âlâ) egenskaper, att han inte accepterar hadîther som är mångfaldigt rapporterade (Mutawâtir), tvivlar på trosrelaterade frågor som man måste vara övertygad om och så vidare. Detta får den troende att få gåshud. Jag blev ledsen över att världens muslimska lärda inte har lagt märke till dessa dödliga fel. Hur kan man kombinera detta med att hans böcker är utspridda världen över? Alla drar nytta av dem och till och med du i vissa av dina böcker. Då började jag jämföra mellan rubrik och ämne och såg att de inte stämde. Som helhet handlar det om lockande rubriker som får läsaren att förtala Sayyid (rahimahullâh). Vad gäller läsaren med minsta lilla insikt, finner han motsatt effekt när han väl läser om ämnet i boken och till följd därav återfår sin kärlek till Sayyids (rahimahullâh) böcker. Jag vill inte att du och andra muslimer skall falla i synder. Det hör till en fruktansvärd orättvisa att man skänker sina goda handlingar till personen som man hatar och hyser fientlighet till.”1

För det första: Vilket fel gör Rabî´ om Sayyid har valt denna metodik och skrivit ned dessa dödliga fel i sina böcker som finns världen över? Om Rabî´ har insett dessa dödliga fel och deras faror och sedan letts av Allâh till att fördöma dem med bevis och belägg ur Allâhs bok och Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och Salafs tal, fördöms och försakas han då av de förnuftiga för att han tar på sig denna plikt som vissa muslimer måste uppfylla eller skall han tackas och stödjas? Detta stämmer överens med Allâhs beordring till att samarbeta om fromhet och gudsfruktan samt Allâhs och Hans sändebuds beordring till att stödja denna väldiga religion och muslimerna.

För det andra: Shaykh Bakr säger uttryckligen att han fann dessa dödliga fel i innehållsförteckningen. Men i innehållsförteckningen och i boken finns även:

1 – Sayyid Qutbs uppförande med Allâhs profet Mûsâ.

2 – Sayyids ställning till ´Uthmân och Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare. Innan jag började skriva boken, underrättade jag honom om att Sayyid förtalar ´Uthmân och de flesta följeslagare i ”al-´Adâlah al-Idjtimâ´iyyah”. Jag rådfrågade honom om bokens titel som skulle vara stark och uttrycklig. Därefter lät jag det vara utav hänsynstagande till de svaga läsarna och han hade ingen invändning. Varför ignorerade han dessa två rubriker? Varför ignorerade han Sayyids förtal av den väldige profeten och det stora sändebudet som Allâh talade med?

Varför ignorerade han Sayyid Qutbs förtal av den tredje vägledde kalifen ´Uthmân bin ´Affân och hans bröder bland de ädla följeslagarna?

Varför aktiverades inte trosläran som kärleken och respekten till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) följeslagare samt det obligatoriska försvaret av dem? Han kunde åtminstone stödja den som försvarar deras ädla heder.

För det tredje: Shaykh Bakr kritiserade mig bland annat för att jag säger att Sayyid Qutb inte tar emot mångfaldiga hadîther. Således vill jag klargöra två saker:

1 – Sayyid Qutbs förhållande till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah och sändebudens tal och att det är en mänskligt tankesätt.

Jag gav det fjortonde kapitlet i boken ”Adhwâ’ Islâmiyyah ´alâ ´Aqîdati Sayyid Qutb wa Fikrih” namnet ”Sayyid Qutb tar inte emot underrättningar inom trosläran som är rapporterade av ett fåtal återberättare och inte ens mångfaldiga hadîther”. Därefter nämnde jag Sayyid Qutbs ord i hans förklaring till kapitlet ”al-Falaq”:

”Det har rapporterats vissa rapporteringar och vissa av dem är autentiska, men de är inte rapporterade av många återberättare… Trosläran tas inte emot från hadîther som är rapporterade av ett fåtal återberättare. Referensen är Qur’ânen. För att man skall ta till sig hadîther inom troslärans principer, krävs det att den är rapporterad av många återberättare.”2

Shaykh Bakr fördömde detta på ett märkligt sätt utan att fördöma Sayyid Qutb för denna farliga princip som förkastar många autentiska hadîther inom trosläran. Jag nämnde också att han inte ens argumenterar med trosrelaterade hadîther som är rapporterade av många återberättare. Exempel på dessa hadîther är Allâhs resning över Sin tron, Allâhs kommande, de troendes syn av Allâh på Domedagen och ´Îsâs nedstigning. Faktum är att han till och med förvränger Qur’ân-verserna som behandlar dessa trosläror. Jag undrar vilken ställning Shaykh Bakr får när han får reda på att Sayyids syn på profetens Sunnah och sändebudens tal – och däribland Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) – är att det är ett mänskligt tankesätt. Läs vad Sayyid Qutb säger:

”Denna gudomliga källa som har kommit till oss med denna föreställning – och det är den ädla Qur’ânen – klargör att det är en gåva och en nåd från Allâh till människan och att det mänskliga tankesättet – till att börja med sändebudets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) tankesätt och alla andra sändebuds tankesätt då de alla sändes med denna grundläggande föreställning – inte har samma källa. Han tog emot den för att vägledas och vägleda. Denna vägledning är en gåva från Allâh och på samma sätt accepteras den av andra. Sändebudets – oavsett sändebud – uppgift gentemot denna föreställning är endast att förkunna noggrant och pålitligt utan att blanda Uppenbarelsen med något mänskligt tankesätt, eller som Allâh också kallar det för ”drift”.”3

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) förbjöd inte att man skriver ned Sunnah för att det är ett mänskligt tankesätt, utan på grund av andra syften som känns till av de lärda som håller sig till Sunnah och vägledningen. Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah är fjärran från den föreställning som Sayyid Qutb har. Sayyid Qutb säger [om Qur’ânen]:

”Denna garanti till denna föreställnings källa är det som ger den dess grundläggande värde och storhet. Det är den enda pålitliga föreställning som man vet är fri från brister, okunnighet och lust. Dessa drag finns i alla mänskliga handlingar, vilket vi kan se i alla mänskliga föreställningar från polyteism och filosofier eller de tidiga, himmelska troslärorna som människan har blandat sig i.4

Han undantog inte profeternas och sändebudens mästare och han undantog inte Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah från dessa brister.

Det stämmer att Qur’ânen och de uppenbarade skrifterna är på det sättet och till och med högre än så, men Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) bekräftade Sunnah är också en pålitlig källa för de troende. Även den är fri från brister, okunnighet och lust. Detsamma gäller andra sändebuds (´alayhim-us-salâtu was-salâm) ord.

Detta är ett avsiktligt avskaffande av Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnahs pålitlighet. Detta är just den teori som Ahl-ul-Bid´a wadh-Dhalâl, bland Djahmiyyah, Mu´tazilah och Qur’âniyyah, har i förhållande till Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah som Allâh sade om:

وَمَا يَنطِقُ عَنِ الْهَوَى إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْيٌ يُوحَى

”Och han talar inte av egen drift – nej, [det är] uppenbarelsens ord.”5

بِالْبَيِّنَاتِ وَالزُّبُرِ وَأَنزَلْنَا إِلَيْكَ الذِّكْرَ لِتُبَيِّنَ لِلنَّاسِ مَا نُزِّلَ إِلَيْهِمْ

”Och för dig har Vi uppenbarat Påminnelsen för att du skall klargöra för människorna allt som sänts till dem [av vägledning och visdom].”6

فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا  

”Nej, vid din Herre! De tror inte förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.”7

Sayyid Qutb sade i ”al-Muqawwamât”:

”Efter längre studier anser jag att Qur’ânen är tillräcklig för att klargöra den realia som den islamiska föreställningen är baserad på. Inget annat utomstående behövs till detta klargörande. Vid forskning måste läsaren vänja sig vid att endast hänvisa till Qur’ânen för att finna dess klargörande till allting.”8

Var är Allâhs sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) Sunnah? Varför anser du att man endast skall hänvisa till Qur’ânen och avskaffa Sunnah? Både Qur’ânen och Sunnah utgör principer, bevis och belägg hos Allâh (tabârak wa ta´âlâ), Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) och hos islams erkända imamer. Vem är du för att komma med denna metodik som motstrider Allâhs, Hans sändebuds och islams imamers metodik?

1 Sid. 1

3 Khasâ’is-ut-Tasawwur al-Islâmî wa Muqawwimâtuh, sid. 50.

4 Khasâ’is-ut-Tasawwur al-Islâmî wa Muqawwimâtuh, sid. 51.

5 53:3-4

6 16:44

7 4:65

8 Sid. 86