02 – Livets första fas

Håll fast vid din kunskap att denna fas berör till större del föräldrarna. Det är de som uppfostrar barnet, lär det och instruerar det till dess bästa. De skall inte bli uttråkade av att uppfostra och lära barnet. Att lära ett barn när det är litet är som att rista i sten. ´Alî (radhiya Allâhu ´anh) sade när han tolkade Allâhs (ta´âlâ) ord:

قُوا أَنفُسَكُمْ وَأَهْلِيكُمْ نَارًا وَقُودُهَا النَّاسُ وَالْحِجَارَةُ

”För er egen skull och för deras som står er nära bör ni frukta den Eld som har människor och stenar till bränsle.”1

”Lär dem och uppfostra dem.”

Föräldrarna skall lära barnet tvagningen, bönen och slå det om det inte ber när det är nio år. De skall få barnet att memorera Qur’ânen, låta honom lyssna på hadîther och lära honom den kunskap som han klarar av att ta emot vid den åldern. De skall lära honom att se fult på det fula och mana honom till fina karaktärer. De skall inte bli uttråkade av att lära honom det som han klarar av att ta emot. Denna fas är planteringens fas. Poeten sade:

Få inte nog av att uppfostra den lille
även om han klagar på att han är trött
Lämna den store som han är
han är för gammal för att uppfostras

´Abdul-Malik bin Marwân älskade sin son al-Walîd, men lät bli att lära honom. Det ledde till att sonen fick talfel. ´Abdul-Malik sade:

”Vår kärlek till al-Walîd har skadat honom.”

Barnet kan få ett förstånd redan som litet så att det själv kan välja sin väg. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَلَقَدْ آتَيْنَا إِبْرَاهِيمَ رُشْدَهُ مِن قَبْلُ

”Redan i hans ungdom gav Vi Ibrâhîm kunskap om den rätta vägen och ett rättrådigt handlande.”2

Det har nämnts i Qur’ân-tolkningarna att han var tre år. Han tilltalade stjärnan, månen och solen på det angivna sättet till dess att han sade:

 إِنِّي وَجَّهْتُ وَجْهِيَ لِلَّذِي فَطَرَ السَّمَاوَاتِ وَالأَرْضَ حَنِيفًا وَمَا أَنَاْ مِنَ الْمُشْرِكِينَ

”Jag har i sökandet efter sanningen funnit den rena, ursprungliga tron, vänt mig ifrån allt falskt och [vänt mig] till Den som har skapat himlarna och jorden, och jag ägnar inte avgudar min dyrkan.” 3

Efter att barnet har fyllt fem år tydliggörs hans förståelse och entusiasm till det goda. Hans eget val är vid det här laget korrekt. Han håller sig borta från det dåliga och vice versa.´Umar bin al-Khattâb (radhiya Allâhu ´anh) gick förbi barnen när de lekte. När de såg honom sprang de sin väg. Alla förutom ´Abdullâh bin az-Zubayr (radhiya Allâhu ´anh). Han sade till honom: ”Varför sprang inte du iväg?” Han svarade: ”Vägen är inte för trång så att jag skall behöva flytta på mig och inte heller har jag gjort någon synd som jag fruktar.”

Kalifen al-Mu´tasim sade till sin ministers son när han var hemma hos dem: ”Vilket hem är bäst? Vårt eller ert?” Han svarade: ”Vårt.” Då sade kalifen: ”Varför det?” Sonen svarade: ”För att du är här.”

Ett barns förståelse och starka respektive svaga intresse syns i dess egna val. När barnen samlas för att leka säger barnet med det starka intresset ”Vem är med mig?” medan barnet med det svaga intresset säger ”Vem är jag med?” När barnets intresse blir starkt låter det kunskapen gå före allting annat.

När pojken närmar sig puberteten skall fadern gifta bort honom.

Det är märkligt att fadern inte kommer ihåg sitt eget tillstånd när han var i den åldern och de svårigheter som han upplevde efter puberteten. Ibrâhîm al-Harbî sade:

”Grunden till barnens förstörelse är de själva.”

Det är inte många som låter kunskapen gå före giftermålet. Han skall lära sig att härda. Ahmad bin Hanbal (rahimahullâh) gifte sig först efter fyrtioårsåldern.

1 66:6

2 21:51

3 6:79