01. En tröst till de olycksdrabbade

Allâh (ta´âlâ) har låtit döden tveklöst drabba alla tjänare. Döden är personens slut och sparsamhetens mål i förberedelsernas värld. Han beslutar och får den friske att bli sjuk och den sjuke att bli frisk. Han har delat upp tjänarna i två typer, lydiga och syndiga, och deras destinationer i två läger, paradiset och helvetet. Ingen kan fly från döden. Allâh (ta´âlâ) sade:

كُلُّ مَنْ عَلَيْهَا فَانٍ

”Allt på jorden skall förgå.”1

Han gjorde ingen skillnad mellan den frie och slaven, den lille och den store, den rike och den fattige. Allt det är bestämt av den Allvetande som känner till allting:

وَمَا يُعَمَّرُ مِن مُّعَمَّرٍ وَلَا يُنقَصُ مِنْ عُمُرِهِ إِلَّا فِي كِتَابٍ إِنَّ ذَلِكَ عَلَى اللَّهِ يَسِيرٌ

”Och ingen, som uppnår hög ålder, har fått sitt liv förlängt, och ingen har fått dö i unga år utan att dessa beslut står i en bok. Detta är lätt för Allâh.”2

Den smarte är han som underkuvar sig själv och arbetar för nästa liv och den beslutsamme är han som tar initiativet och handlar innan det blir för sent. Muslimen är han som underkastar sig Allâhs beslut och bestämmelse. Den troende är han som är övertygad om att han belönas för sitt tålamod med olyckorna och svårigheterna.

I och med att olyckorna – som döden och allting annat som hör till livet – är smärtsamma och pinsamma, fasansfulla och besvärliga, har jag nämnt hadîther och rapporteringar som den olycksdrabbade och tålmodige som hoppas på Allâhs belöning finner dygder och glada budskap om paradiset i. Vissa av Salaf sade:

”Om det inte hade varit för svårigheterna i det här livet, skulle vi varit fattiga på Domedagen.”

Således ville jag sammanställa en bok för att trösta de ledsnas hjärtan och underlätta det för de drabbade. Jag har gett den rubriken ”Tasliyatu Ahl-il-Masâ’ib”, en tröst till de olycksdrabbade. Anledningen bakom den här boken är att pesten bröt ut Radjab 775 och blev allt seriösare mot slutet av Shawwâl, Dhûl-Qa´dah och Dhûl-Hidjdjah. Under al-Muharram 776 hade den gått ned. Tusentals människor hade dött och många hem hade blivit tomma. Många rättfärdiga och fromma människor gick bort och pesten fick namnet ”de godas pest” just för att många goda människor dog under den. Det var dock barnen som var de flesta offren. Vissa av våra vänner som hade många barn förlorade alla sina barn. 765 författade jag en bok som handlade om pesten och dess domar. Det är en bra bok. Alla som har läst den har tyckt om den. Det är sällan som den inte nämner hadîther, rapporteringar och historia. Jag nämnde dock inget om Allâhs belöning till den som härdar under den. Därför har jag särskilt skrivit den här boken för att trösta dem som har råkat ut för det här livets olyckor. Jag har varken sett eller hört att det finns någon som inte har drabbats av någon olycka.

1 55:26

2 35:11