الإستواء är höghet och höghet är resning

Allâh (subhânahu wa ta´âlâ) sade:

هُوَ الَّذِي خَلَقَ لَكُم مَّا فِي الأَرْضِ جَمِيعاً ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء فَسَوَّاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ وَهُوَ بِكُلِّ شَيْءٍ عَلِيمٌ

”Det är Han som för er har skapat allt vad jorden bär, därefterاستوى Hanإلى himlen och formade det till sju himlar. Han har kunskap om allt.”1

Tolkarna är oense om Hans ord:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء

”… därefterاستوى Hanإلى himlen…”

Vissa säger att det betyder att Han vände Sig mot den. Exempelvis sägs det:

”En person var vänd mot en annan. Därefterاستوى hanعلى mig ochإِلَى mig och började förtala mig.”

Det vill säga att han vände sig mot mig och började förtala mig. Exempelvis sade poeten:

De snabba kamelerna tog oss genom Sharawrâ

ochاستوين mot Dhadjû´

Andra säger att det inte var i form av ändring från Allâh, utan att Han avsåg Sin handling. Exempelvis säger du att kalifen var på irakiernas sida för att sedermera ändra sig till Levanten. Det vill säga, hans handling.

Somliga säger att det betyder att den (استوت به), det vill säga jämnades till av Honom.

Några säger att det betyder att Han avsåg den. Det sägs att var och en som till sist lämnar en handling som han har hållit på med ärمستو إلى det som han har avsett.

Andra säger attالإستواء är höghet (العلو) och höghet är resning (الإرتفاع). Till dem som har sagt så hör ar-Rabî´ bin Anas. Det har berättats för mig från ´Ammâr bin al-Hasan: ´Abdullâh bin Abî Dja´far berättade för oss, från sin fader, från ar-Rabî´ bin Anas som sade om:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء

”… därefterاستوى Hanإلى himlen…”

”Det vill säga reste Sig över himlen.”

De som förklararالإستواء i form av höghet och resning har delade åsikter om vem eller vad som reste sig över himlen. Vissa säger att det är himlens Skapare och Bildare som har rest Sig och upphöjt Sig över himlen. Andra säger att det är röken som Allâh har låtit vara jordens himmel.

Enligt arabiskan kanالإستواء stå för flera saker däribland en fulländad ungdom och styrka. I så fall sägs det att mannen har اسْتَوَى.

En annan betydelse är korrektion efter snedhet. Det sägs att en persons tillstånd har اسْتَوَى efter att ha varit krokigt.

En tredje är att man åtar sig en handling. Det sägs att en person اسْتَوَى mot en annan på ett förkastligt och dåligt sätt efter att ha behandlat honom väl.

En fjärde är erövring (الإستيلاء) och makt (الإحتواء ). Det sägs att en person اسْتَوَى ett kungadöme, det vill säga erövrade det och ockuperade det.

En femte är höghet (العلو) och resning (الإرتفاع). Det sägs att en person اسْتَوَى på sin stol, det vill säga var på den.

Den mest korrekta förklaringen till Allâhs ord:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء فَسَوَّاهُنَّ سَبْعَ سَمَاوَاتٍ

”… därefterاستوى Hanإلى himlen och formade det till sju himlar.”

är att Han höjde och reste Sig över dem, ordnade dem med Sin styrka och skapade dem till sju himlar.

Det är märkligt hur vissa förnekar den korrekta betydelsen i arabiskan när de förklarar Allâhs ord:

ثُمَّ اسْتَوَى إِلَى السَّمَاء

”… därefterاستوى Hanإلى himlen…”

som betyder höghet och resning, vilket är den förstådda tolkningen, för att kunna undkomma det som de anser fordra, nämligen att Han var under den innan Han upphöjde Sig över den och besteg den, och istället tolkar det på ett okänt och fördömt sätt. Han lyckas dock inte undkomma dilemmat. Så det sägs till honom: Menar du attاسْتَوَى betyder att Han vände sig mot himlen efter att ha varit bortvänd från den? Om han säger att vändningen syftar på ett upprätthållande och ingen vändning i form av handling, sägs det till honom att han likaså skall säga att Han reste Sig över den mäktigt och suveränt och inte i form av förflyttning och upphörande. Han kan inte säga något utan att han tvingas säga samma sak om det2.

Om jag inte hade ogillat att dra ut på boken med obehöriga sakfrågor skulle jag nämnt alla teorier som motstrider Ahl-ul-Haqqs åsikt. Det som jag har nämnt är dock tillräckligt för den som förstår.

12:29

2Dr. Ahmad al-´Awâyshah sade:

”Imâm Ibn Djarîrs syfte med den här diskussionen var att visa al-Farrâ’s fel när han tolkadeلإستواء i form av åtagande. En sådan tolkning är inte överensstämmande med ordets (لإستواء) betydelse i arabiskan. Efter att ha begrundat hela hans förklaring av verser som är relaterade till Allâhs (´azza wa djall) resning, höghet och upphöjdhet, klargörs Imâm Ibn Djarîr Salafî-dogm fullständigt klart och tydligt. Han förklarade dessa verser i enlighet med Salafs bekräftande metod och intygade dem med ädla hadîther från profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) samt följeslagarnas, efterföljarnas och Salafs uttalanden.” (al-Imâm Ibn Djarîr at-Tabarî wa Difâ´uhu ´an ´Aqîdat-is-Salaf, sid. 441-442)