Publicerad: 2012-06-11
Författare: Imâm Shams-ud-Dîn adh-Dhahabî
Källa: Siyar A´lâm-in-Nubalâ’ (1/153-160)

Han hette ´Uthmân bin Madh´ûn bin Habîb bin Wahb bin Hudhâfah bin Djumah bin ´Amr bin Husays bin Ka´b al-Djumhî, Abûs-Sâ’ib.

Han var en av Muhâdjirûns största och Allâhs nära och fromma vänner som vann genom att dö under sin profets (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) livstid så att han bad begravningsbönen för dem. Abûs-Sâ’ib (radhiya Allâhu ´anh) var den förste som begravdes i al-Baqî´.

Sa´îd bin al-Musayyab sade:

”Jag hörde Sa´d säga: ”Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) lät inte ´Uthmân bin Madh´ûn leva ett eremitliv. Annars hade vi kastrerat oss.”1

Ibn ´Abdil-Barr sade:

”Abûs-Sâ’ib konverterade till islam som 14:e man. Han gjorde Hidjrah två gånger. Han dog efter striden vid Badr. Han var en flitig dyrkare. Han, ´Alî och Abû Dharr ville kastrera sig.”2

Abû Ishâq as-Sabî´î berättade att Abû Burdah sade:

”´Uthmân bin Madh´ûns hustru kom hem till profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) hustrur. De såg att hon var i ett dåligt tillstånd och sade: ”Vad är det med dig? Det finns ingen i Quraysh som är rikare än din man.” Då sade hon: ”Han ber om nätterna och fastar om dagarna.” När profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) träffade honom sade han: ”Har du ingen bra förebild i mig?” Därefter kom hon till dem parfymerad som nygift.3

Han dog i Sha´bân, år 3.

al-Qâsim bin Muhammad berättade via ´Â’ishah att Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kysste ´Uthmân bin Madh´ûn efter att han hade dött. Hans tårar rann nedför ´Uthmân bin Madh´ûns kinder.

Autentisk enligt at-Tirmidhî.

Umm-ul-´Alâ’, en av kvinnorna som lovade tro och lydnad, nämnde hur ´Uthmân bin Madh´ûn hade klagat på att han var dålig. De tog hand om honom till dess att han dog. När Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kom, sade jag: ”Jag vittnar för dig, Abûs-Sâ’ib! Allâh har ärat dig.” Då sade Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): ”Vad vet du om det?” Jag sade: ”Jag vet inte. Vem annars?” Han sade: ”Han har dött. Jag svär vid Allâh att jag hoppas på det bästa för honom. Jag är Allâhs sändebud och vet inte vad som kommer att hända med mig.” Hon sade: ”Jag svär vid Allâh att jag hädanefter inte skall berömma någon.” Därefter sade hon: ”Det gjorde mig ledsen. Jag somnade och drömde om att ´Uthmân har en rinnande källa. Jag berättade om det för Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som sade: ”Det är hans handing.”4