´Abdur-Rahmân Âlush-Shaykh om Ibn Taymiyyahs uteblivna Takfîr

Det finns en fråga som kvarstår och som Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah har talat om, nämligen att inte ta initiativet till att göra Takfîr på en individ på grund av orsaken som han nämnde. Denna orsak ålade honom att inte göra Takfîr innan sanningen hade klargjorts för den oliktänkande. Han (rahimahullâh) sade:

”Vi vet oundvikligt från islam att profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) inte har föreskrivit för sitt samfund att tillbe någon död människa eller profeterna eller någon annan, oavsett om det rör sig om bön om skydd eller någonting annat. På samma sätt har han inte heller föreskrivit att man gör Sudjûd till den döde eller mot den döde och liknande. Faktum är att vi vet att han förbjöd allt det och att det hör till avguderiet som Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förbjudit. Men på grund av rådande okunnighet och brist på kunskap om budskapet bland många senare människor, går det inte att göra Takfîr på dem förrän det klargörs för dem att det som sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) har förkunnat motstrider det.”1

Han (rahimahullâh) förklarade vad som ålade honom att inte göra Takfîr på en individ om inte frågan hade klargjorts och personen sedermera vidhållit. Han själv var ett samfund. Det fanns lärda som folk gjorde Takfîr på för att de förbjöd dem avguderi. De kunde dock inte behandla dem på ett likadant sätt. Samma sak hände vår Shaykh Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (rahimahullâh) när han inledde sitt kall. När han hörde hur de tillbad Zayd bin al-Khattâb, sade han:

”Allâh är bättre än Zayd.”

Han talade med dem på det sättet för att träna dem att lämna avguderiet. Han talade med ett mjukt tal för välfärdens skull och för att inte jaga iväg dem.

1ar-Radd ´alâ al-Bakrî, sid. 377