´Abdul-Latîf Âl ash-Shaykh förklarar Ibn ´Abdil-Wahhâbs Takfîr II

publicerad
14.08.2011

Författare: Imâm ´Abdul-Latîf bin ´Abdir-Rahmân Âl ash-Shaykh
Källa: Misbâh-udh-Dhalâm

Imâm ´Abdul-Latîf Âl ash-Shaykh sade:

”Den som får reda på sändebudens kall till Allâh och att det är obligatoriskt att underkasta sig Honom och förstår att sändebuden kom med detta, ursäktas inte för att motstrida dem och låta bli att dyrka Allâh. Den här personen är definitivt otrogen om han dyrkar andra än Allâh och sätter jämlikar och gudomar vid Hans sida. Shaykhen [Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb] tvivlar inte på det.

Vår Shaykh [Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb] bekräftade detta och förklarade det utmed de lärdas metodik. Han gjorde inte Takfîr innan argumenten hade fastställts och bevisen hade klargjorts. Han (rahimahullâh) vågade inte ens göra Takfîr på den okunnige gravdyrkaren som inte hade någon som kunde förklara för honom.”1

Imâm ´Abdul-Latîf Âl ash-Shaykh sade:

”Shaykh-ul-Islâm Abûl-´Abbâs [bin Taymiyyah] har talat om detta, vilket de lärda känner till. Han har argumenterat med denna hadîth vid flera tillfällen för att man inte skall göra Takfîr på en individ till dess att han får reda på bevisen från Budskapet. Därefter döms han för otro eller trotsig synd. Detta gäller frågor som kan vara oklara för vissa människor som om den allmänna förmågan till att samla ihop den brändes kroppsdelar som slängdes i havet, på landet och i vinden. Detta gäller särskilt under tider då det inte finns profeter och när okunnigheten och villfarelsen är rådande.

Vår Shaykh [Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb] var aldrig den som tog initiativet till att göra Takfîr bara på grund av en persons handling eller avguderi. Han väntade med det till dess att han visste att personen hade fått reda på bevisen som får personen att häda om han låter dem vara. Detta är klart och tydligt på flera ställen av hans tal.”2

Imâm ´Abdul-Latîf Âl ash-Shaykh sade:

”Den som faller i otro utan att vara ansvarig för sin handling eller faller i den utan fri vilja, som barnet, galningen och liknande, eller faller i den utan att ha fått reda på beviset från Budskapet, förklarar vi inte vara avfälling. Och om vi nu skulle leka med tanken och säga att vi går med på det, så gör vår Shaykh [Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb] inte Takfîr förrän personen får reda på den religiösa domen och bevisen.”3

1 Sid. 325

2 Sid. 337

3 Sid. 369