Vad betyder “det finns ingen gud utom Allâh”?

al-Wazîr Abûl-Mudhaffar sade i “al-Ifsâh”:

“Ordet “det finns ingen gud utom Allâh” fordrar att man vet att det inte förekommer någon annan gud utom Allâh. Allâh (ta´âlâ) sade:

“Håll fast vid din kunskap att inte finns någon gud utom Allâh.” [1]

Ordet “Allâh” kommer efter “utom”, vilket nödvändiggör Hans Gudomlighet. Ingen annan än Han har rätt till den. Poängen i hela meningen är att du vet att denna vers omfattar otro på avguderi och tron på Allâh. När du nekar att någon annan besitter gudomlighet och bekräftar den enbart åt Allâh, hör du till dem som förnekar avguderi och tror på Allâh.”

Abû ´Abdillâh al-Qurtubî sade i sin Qur’ân-tolkning om begreppet “det finns ingen gud utom Allâh”:

“Det betyder: Ingen har rätt att bli dyrkad utom Han.”

Shaykh-ul-Islâm sade:

“En Gud är Den som dyrkas och lyds. En Gud är Den som förtjänar att dyrkas. Att Han förtjänar att dyrkas innebär att Han är beskriven med de Egenskaper vilka fordrar att Han älskas och underkastas på ett unikt sätt. En Gud är Den hjärtan älskar och dyrkar, underkastar sig och underkuvar sig, fruktar och lämnar sitt hopp till. De ber Honom om förlåtelse i svåra tider, tillber Honom vid allvarliga händelser, och förlitar sig på Honom i goda tider. De vänder sig till Honom och känner lugn och ro då Hans Namn nämns. Detta skall enbart ägnas Allâh allena. Därför är “det finns ingen gud utom Allâh” det sanningsenligaste talet. De människor som levde upp till detta begrepp, var Allâhs folk, medan de som förnekade det, var Hans fiender som drabbats av Hans vrede. Om denna mening är korrekt, är allt annat korrekt och om den inte korrigeras av skapelsen, är förödelsen i dess kunskaper och handlingar ett faktum.”

Ibn-ul-Qayyim sade:

“En Gud är Den hjärtan dyrkar utav kärlek, högaktning, förlåtelse, glorifiering, fruktan, hopp och förlitan.”

Ibn Radjab sade:

“En Gud är Den man handlar lydigt mot, inte olydigt. Denna lydnad utförs utav högaktning, glorifiering, kärlek, fruktan, hopp, förlitan och tillbedjan. Dessa handlingar har ingen rätt att ägnas någon annan än Allâh allena. Den som då ägnar någon av dessa gudomliga egenskaper till en skapelse, smutsar ned sitt uppriktiga uttalande “det finns ingen gud utom Allâh” och inför polyteism i det enligt dess mängd.”

På så sätt tyder “det finns ingen gud utom Allâh” på att allt utom Allâh nekas gudomligheten och att den bekräftas enbart åt Allâh allena. Detta är den typ av monoteism sändebuden kallade till. Qur’ânen har påpekat detta från början
till slut. Han (ta´âlâ) sade om Djinn:

“Säg: “Det har uppenbarats för mig att en skara av Djinn fick lyssna och de sade: “Vi har lyssnat till en märklig uppläsning som leder till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på den och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida.” [2]

Meningen “det finns ingen gud utom Allâh” gagnar ingenting om man inte vet vad den förnekar och bekräftar, tror på
den, accepterar den samt handlar enligt den. Vad gäller den som uttalar den utan kunskap, tro och handling, anses det vara ren okunnighet som endast är ett argument mot honom.

 


[1] 47:19.

[2] 72:1-2