Skolastik är som hägring

Imâm Ibn-ul-Qayyim (rahimahullâh) sade:

”Det bästa som finns hos skolastikerna och andra har redan fastställts korrektare och förklarats bättre i Qur’ânen. Det enda de har är tillgjordhet, utdragning och komplexitet.”1

Intellektuella belägg är svåra. Ett högt berg, som det sägs. På det finns ett uselt kamelkött som varken är enkelt att klättra uppför eller fettigt för att bege sig till det. En människa skall inte sysselsätta sig med skolastik och logik. Hon skall sysselsätta sig med Qur’ânen och förstå Qur’ânen och spara på energi och försäkra sig om ett resultat. Den andre [som är sysselsatt med skolastik] liknar en vandrare som ser en hägring. Han tror att han ser hav. Han beger sig dit för att dricka. När han väl kommer dit finner han inget:

كَسَرَابٍ بِقِيعَةٍ يَحْسَبُهُ الظَّمْآنُ مَاء حَتَّى إِذَا جَاءهُ لَمْ يَجِدْهُ شَيْئًا

”Vad de [tror sig ha] åstadkommit är som en hägring i öknen, som den törstige uppfattar som vatten till dess han når fram och inte finner något vatten.”2

Det är betydelsen av en hägring. Det är logik och skolastik. En hägring. De kallar det för intellektuella belägg och logiska principer. Ni kommer att få höra vad ar-Râzî sade mot slutet av sitt liv.

1Ighâthat-ul-Lahfân (1/35).

224:39