Sanningen i frågan

Den artonde åsikten är den som at-Tabarî, Ibn Abî Zayd, al-Qâdhî ´Abdul-Wahhâb, grupper av lärda inom Hadîth och Fiqh, Ibn ´Abdil-Barr, al-Qâdhî Abû Bakr bin al-´Arabî och Ibn Fawrak har, nämligen att Allâh (subhânah) är upprest över tronen med Sin essens. På vissa platser har de även lagt dit ”ovanför Sin tron”. al-Qâdhî Abû Bakr sade:

”Det är den korrekta åsikten som jag anammar, men utan begränsning, befästning av en plats och vidrörning.”

Ibn Taymiyyah sade:

”På ett sätt som Hans egenskaper tillkommer Honom (subhânah).”1

Han sade också:

”Om någon säger att Allâhs eventuella befintlighet ovanför tronen fordrar att Han är större än tronen, mindre än tronen eller jämlik med tronen och det är omöjligt, skall han veta att han endast har förstått av Allâhs resning över tronen det som han har förstått från skapade kroppar. Sådana fordringar härrör från en sådan förståelse.

Beträffande resningen som tillkommer Allâhs majestät och är typisk Honom, så fordrar inga av de falska fordringarna den. Den som säger så påminner om personen som säger att om skapelsen har en Skapare, måste Han utgöras av substans eller oväsentlighet – och båda är omöjliga i förhållande till Honom. Ty inget kan existera utan att vara det ena eller det andra. Därtill säger han att om Allâh är upprest över tronen, liknar Han människan som sitter på stolen och går ombord på båten – det är det enda som känns från en resning. En person som resonerar på det viset förstår inget annat än en skapelses resning.

Sanningen är det som det bästa samfundet har enats om; Allâh är upprest över Sin tron på ett sätt som tillkommer Hans majestät. På samma sätt som Han vet, ser och förmår på ett vis som inte liknar skapelsens egenskaper, så är Han (subhânah) även upprest över tronen på ett vis som inte liknar skapelsens höghet – fjärran är Allâh från det!”2

al-Qurtubî sade:

”Dessa fyra sistnämnda teorier – om Allâhs resning över tronen – nämnde inte al-Murâdî. Åsikten som verkar starkast, även om jag själv varken har den eller väljer den, är den uppenbara skildringen i Qur’ân-verserna och hadîtherna om att Allâh (subhânah) är ovanför Sin tron, liksom Han har sagt det i Sin skrift och via Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) utan föreställning, och att Han är frånskild från alla Sina skapelser. Detta är i stort Salafs lära, vilket pålitliga återberättare har rapporterat från dem.”3

Konstigt gjort av al-Qurtubî som sade:

”Åsikten som verkar starkast, även om jag själv varken har den eller väljer den…”

Förmodligen fruktade han de avundsjukas förvrängning varvid han avfärdade deras vanföreställning på det viset.

1Madjmû´-ul-Fatâwâ (5/27).

2Madjmû´-ul-Fatâwâ (5/27-28).

3al-Asnâ fî Sharh Asmâ’illâh al-Husnâ (2/132).