Det första Luqmân lärde sin son

Det första Luqmân uppmanade sin son var att undvika avguderiet. Han förbjöd honom det. Det betyder att han befallde honom Tawhîd och klargjorde avguderiets fara:

يَا بُنَيَّ لَا تُشْرِكْ بِاللَّهِ إِنَّ الشِّرْكَ لَظُلْمٌ عَظِيمٌ

”Käre son! Avguda inte Allâhs sida; avguderiet är att begå en svår orätt!”1

Därefter klargjorde han för honom Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) väldighet så att inte de dumma skall avguda vederlikar vid Allâhs sida. Detta är bara några av Allâhs fullkomliga egenskaper. Annars har Allâh otaliga sköna namn som bara Han känner till:

”Jag klarar inte av räkna upp all pris över Dig.”2

Sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) berättade att Allâh har andra namn som Han lär den Han vill och namn som Han undanhåller för Sig själv:

”Jag ber Dig vid varje namn som Du har namngivit Dig Själv med eller som Du har uppenbarat i Din bok eller som Du har lärt någon av Din skapelse eller som Du har hållit dolt för Dig själv.”3

Dessa två egenskaper hör till Allâhs egenskaper; förmåga till allting och allomfattande kunskap. Muslimen får inte försumma dessa två egenskaper; den allomfattande kunskapen och den allomfattande förmågan. Därtill skall han ha alla andra Allâhs namn och egenskaper i åtanken. Ju mer tanke han ägnar åt Allâhs fullkomliga namn och egenskaper desto mer vördnad, blyghet, högaktning, glorifiering, rädsla, hopp och bävan får han för Allâh. Varje gång han tänker på Allâhs sköna namn och upphöjda egenskaper finner han dessa betydelser och fina resultat inom sig. Det är en gåva från Allâh. Den Allâh vill väl låter Han honom få dessa fina reflektioner och nobla känslor:

وَلَا تَعْدُ عَيْنَاكَ عَنْهُمْ تُرِيدُ زِينَةَ الْحَيَاةِ الدُّنْيَا وَلَا تُطِعْ مَنْ أَغْفَلْنَا قَلْبَهُ عَن ذِكْرِنَا وَاتَّبَعَ هَوَاهُ وَكَانَ أَمْرُهُ فُرُطًا

”Och lyssna inte till den vars hjärta Vi har låtit förbli [kallt och] likgiltigt inför tanken på Oss och som [bara] frågar efter det som behagar honom själv. För honom är allt hopp [om räddning] ute.”4

Vi ber Allâh skydda oss mot försumlighet och glömska. Allâh nämns inte bara med tungan. Försumligheten handlar om att försumma Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) väldighet, majestät, förmåga, kunskap, uppsyn, rättvisa, givmildhet och generositet.

131:13

2Muslim (486).

3Ahmad (3712). Autentisk enligt al-Albânî i ”as-Sahîhah” (199).

418:28