Den otrogne tror att han är vägledd

Allâh (tabârak wa ta´âlâ) sade:

فَرِيقًا هَدَى وَفَرِيقًا حَقَّ عَلَيْهِمُ الضَّلاَلَةُ إِنَّهُمُ اتَّخَذُوا الشَّيَاطِينَ أَوْلِيَاء مِن دُونِ اللّهِ وَيَحْسَبُونَ أَنَّهُم مُّهْتَدُونَ

”Några har Han väglett och några har Han dömt till villfarelse, eftersom de har valt djävlar till beskyddare i stället för Allâh – och ändå tror de att de är på rätt väg.”1

Dessa Qur’ân-relaterade texter bevisar att den otrogne inte gagnas av att han tror att han är vägledd. Ty bevisen som sändebuden har kommit med har inte lämnat efter sig något oklart eller tvetydigt. Men i och med att den otrogne håller benhårt fast vid sin otro, så ägnar han knappast en tanke åt de solklara bevisen. I stället vidhåller han falskheten envist. Därför är han inte ursäktad och Allâh vet bättre.

17:30