Därför nämns Mûsâ så ofta i Qur’ânen

I Sin mäktiga skrift nämner Allâh (ta´âlâ) ofta berättelsen om Mûsâ (´alayhis-salâm) med Farao. Det beror på att den hör till de mest anmärkningsvärda berättelserna som finns.

Trots att Farao gjorde allt för att undvika Mûsâ, var ödet att han skulle uppfostra honom som sin egen son i sitt eget hem. Mûsâ blev äldre och Allâh bestämde att han skulle göra något som fick honom att lämna dem. Han sörjde för honom, försåg honom med profetskap och budskap och talade direkt med honom. Därefter skickade Han honom till Farao för att uppmana honom att dyrka Allâh allena och ångra sig inför Honom. Detta trots att Farao besatt ett väldigt kungadöme och en stor makt.

Mûsâ kom till honom med sitt budskap. Den ende som bistod honom var hans bror Hârûn (´alayhis-salâm). Följaktligen blev Farao upprorisk, högmodig och fanatisk och började göra anspråk på något som han inte hade rätt till. Han trotsade Allâh och förnedrade de troende israeliterna. Men Allâh (ta´âlâ) bevarade Sitt sändebud Mûsâ (´alayhis-salâm) och hans bror Hârûn. Han skyddade dem med Sin uppsyn och bevakade dem med Sina ögon som aldrig sover.

Debatterna och diskussionerna fortsatte att avlösa varandra. Mûsâ lade fram sina bevis på löpande band. Dessa häpnadsväckande bevis och belägg framfördes endast av en person med stöd av Allâh:

وَمَا نُرِيهِم مِّنْ آيَةٍ إِلَّا هِيَ أَكْبَرُ مِنْ أُخْتِهَا وَأَخَذْنَاهُم بِالْعَذَابِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ

”Likväl var varje nytt tecken som de fick se mäktigare än det föregående.”1

Farao och hans män fortsatte att beljuga Allâh, förneka, envisa sig och vara högmodiga till dess att Allâh straffade dem med Sitt oundkomliga straff och dränkte dem allesammans en morgon:

فَقُطِعَ دَابِرُ الْقَوْمِ الَّذِينَ ظَلَمُواْ وَالْحَمْدُ لِلّهِ رَبِّ الْعَالَمِينَ

”Dessa orättfärdiga människor gick under till sista man. – Lova och prisa Allâh, skapelsernas Herre!”2

143:48

26:45