87 – De fem största Tawâghît

Det finns många Tawâghît. De fem största är:

 

  1. Iblîs, må Allâh förbanna honom.
  2. Den som dyrkas och är nöjd med det.
  3. Den som kallar folket till att dyrka honom.
  4. Den som påstår sig inneha kunskap om det dolda.
  5. Den som inte dömer utmed Allâhs uppenbarelse.

FÖRKLARING

 

Tawâghît – Plural av ”Tâghût” vars betydelse redan har angivits. 

De fem största är – Det vill säga deras högsta är fem.

Iblîs – Iblîs är den bortstötte och fördömde Djävulen som Allâh sade om:

وَإِنَّ عَلَيْكَ لَعْنَتِي إِلَى يَوْمِ الدِّينِ

”Och Min förbannelse skall följa dig till Domens dag!” (38:78)

Förr var Iblîs tillsammans med änglarna och gjorde det de gjorde. Men när han beordrades att falla ned på ansikte inför Âdam, kom hans vidrighet, vägran och högmod fram. Följaktligen vägrade han, full av högmod, och blev en av de otrogna. Han stöttes då bort från Allâhs (´azza wa djall) nåd. Allâh (ta´âlâ) sade:

وَإِذْ قُلْنَا لِلْمَلاَئِكَةِ اسْجُدُواْ لآدَمَ فَسَجَدُواْ إِلاَّ إِبْلِيسَ أَبَى وَاسْتَكْبَرَ وَكَانَ مِنَ الْكَافِرِينَ

”Och när Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Âdam föll de ned utom Iblîs som vägrade, full med högmod, och blev en av dem som förnekar sanningen.” (2:34)

Den som dyrkas och är nöjd med det – Den som dyrkas i stället för Allâh och behagas av det. Liknande person hör till Tawâghîts största – och skydd sökes av Allâh. Detta gäller oavsett om han dyrkas under sin livstid eller efter sin död och behagas av det.

Den som kallar folket till att dyrka honom – Den som manar människorna till att dyrka honom även om de inte skulle göra det. Denna person hör till Tawâghîts största. Detta gäller oavsett om han besvaras eller inte.

Den som påstår sig inneha kunskap om det dolda – Det dolda är det som är osynligt för människan. Det består av två typer:

Den första: Nutiden. Det nutida och dolda varierar från person till person. Vissa människor känner till det till skillnad från andra.

Den andra: Framtiden. Denna typ känner endast Allâh och de sändebud som Han berättar för till. Den som säger sig ha kunskap om den är otrogen eftersom han anklagar Allâh (´azza wa djall) och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för lögn:

قُل لَّا يَعْلَمُ مَن فِي السَّمَاوَاتِ وَالْأَرْضِ الْغَيْبَ إِلَّا اللَّهُ وَمَا يَشْعُرُونَ أَيَّانَ يُبْعَثُونَ

”Säg: ”Ingen i himlarna eller på jorden har kunskap om det som är dolt för människor – ingen har denna kunskap utom Allâh. Inte heller vet de när de skall uppväckas till nytt liv.”” (27:65)

Allâh (´azza wa djall) beordrade Sin profet Muhammad (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att klargöra inför allmänheten att ingen i himlarna och på jorden känner till det dolda utom Allâh. Detta innebär att den som säger motsatsen anklagar Allâh (´azza wa djall) och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) för lögn.

Hur kan ni känna till det dolda när inte profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) gjorde det? Är ni ädlare än sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam)? Om de säger att de är det, hädar de. Och om de säger att de inte är det, frågar vi dem:

”Varför kände inte han till det dolda om ni gör det?” 

Allâh (´azza wa djall) sade:

عَالِمُ الْغَيْبِ فَلَا يُظْهِرُ عَلَى غَيْبِهِ أَحَدًا إِلَّا مَنِ ارْتَضَى مِن رَّسُولٍ فَإِنَّهُ يَسْلُكُ مِن بَيْنِ يَدَيْهِ وَمِنْ خَلْفِهِ رَصَدًا

”Han känner det som är dolt för människor, men Han låter ingen få insikt i Sina hemligheter utom det sändebud som Han utser till detta. Och då sätter Han ut vakter framför och bakom sändebudet.” (72:26-27)

Detta är en andra vers som bevisar att den som säger sig ha kunskap om det dolda är otrogen. Allâh (ta´âlâ) beordrade Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att säga till människorna: 

قُل لاَّ أَقُولُ لَكُمْ عِندِي خَزَآئِنُ اللّهِ وَلا أَعْلَمُ الْغَيْبَ وَلا أَقُولُ لَكُمْ إِنِّي مَلَكٌ إِنْ أَتَّبِعُ إِلاَّ مَا يُوحَى إِلَيَّ

”Säg: ”Jag säger inte till er att jag har Allâhs skatter i min hand och jag känner inte det som är dolt för människor. Inte heller säger jag till er: ’Se, jag är en ängel.’ Allt jag gör är att följa det som uppenbarats för mig.” (6:50)

Den som inte dömer utmed Allâhs uppenbarelse – Domslut enligt Allâhs (ta´âlâ) uppenbarelse hör till Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Det handlar om att tillämpa Allâhs dom, vilket fodras av Hans herravälde och fullkomliga makt och förfogande. Därför namngav Allâh (ta´âlâ) de följda i annat än det som Allâh (ta´âlâ) har uppenbarat för ”herrar” åt sina följare. Han (subhânah) sade:

اتَّخَذُواْ أَحْبَارَهُمْ وَرُهْبَانَهُمْ أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ وَالْمَسِيحَ ابْنَ مَرْيَمَ وَمَا أُمِرُواْ إِلاَّ لِيَعْبُدُواْ إِلَـهًا وَاحِدًا لاَّ إِلَـهَ إِلاَّ هُوَ سُبْحَانَهُ عَمَّا يُشْرِكُونَ

”De har tagit sina rabbiner och klosterbröder till herrar och beskyddare i Allâhs ställe, och detsamma har de gjort med Masîh bin Maryam, trots att de har förmanats att inte dyrka någon annan än den Ende Guden – det finns ingen sann gud utom Han; stor är Han i Sin härlighet, fjärran från allt vad de vill sätta vid Hans sida!” (9:31)

Allâh gav de följda namnet ”herrar” eftersom de togs till lagstiftare vid Allâhs (ta´âlâ) sida. Likaså gav han följarna namnet ”slavar” eftersom de underkastade sig dem och lydde dem i det som motstred Allâhs (subhânahu wa ta´âlâ) dom. ´Adiyy bin Hâtim sade till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam): 

”De dyrkade inte dem.” Då sade profeten (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) (i betydelse): ”Jo. De förklarade det lovliga vara olovligt och det olovliga vara lovligt. Därefter följde de dem i det. Det var så här de ägnades dyrkan.”[1] 

Om du har förstått detta, skall du veta att det finns verser som negerar ens tro om man inte styr utmed Allâhs uppenbarelse och i stället vill låta någon annan än Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) döma. Dessutom förekommer det verser som dömer liknande person för otro, orättvisa och synd.

Den första typen: Han (ta´âlâ) sade:

أَلَمْ تَرَ إِلَى الَّذِينَ يَزْعُمُونَ أَنَّهُمْ آمَنُواْ بِمَا أُنزِلَ إِلَيْكَ وَمَا أُنزِلَ مِن قَبْلِكَ يُرِيدُونَ أَن يَتَحَاكَمُواْ إِلَى الطَّاغُوتِ وَقَدْ أُمِرُواْ أَن يَكْفُرُواْ بِهِ وَيُرِيدُ الشَّيْطَانُ أَن يُضِلَّهُمْ ضَلاَلاً بَعِيدًا وَإِذَا قِيلَ لَهُمْ تَعَالَوْاْ إِلَى مَا أَنزَلَ اللّهُ وَإِلَى الرَّسُولِ رَأَيْتَ الْمُنَافِقِينَ يَصُدُّونَ عَنكَ صُدُودًا فَكَيْفَ إِذَا أَصَابَتْهُم مُّصِيبَةٌ بِمَا قَدَّمَتْ أَيْدِيهِمْ ثُمَّ جَآؤُوكَ يَحْلِفُونَ بِاللّهِ إِنْ أَرَدْنَا إِلاَّ إِحْسَانًا وَتَوْفِيقًا أُولَـئِكَ الَّذِينَ يَعْلَمُ اللّهُ مَا فِي قُلُوبِهِمْ فَأَعْرِضْ عَنْهُمْ وَعِظْهُمْ وَقُل لَّهُمْ فِي أَنفُسِهِمْ قَوْلاً بَلِيغًا وَمَا أَرْسَلْنَا مِن رَّسُولٍ إِلاَّ لِيُطَاعَ بِإِذْنِ اللّهِ وَلَوْ أَنَّهُمْ إِذ ظَّلَمُواْ أَنفُسَهُمْ جَآؤُوكَ فَاسْتَغْفَرُواْ اللّهَ وَاسْتَغْفَرَ لَهُمُ الرَّسُولُ لَوَجَدُواْ اللّهَ تَوَّابًا رَّحِيمًا فَلاَ وَرَبِّكَ لاَ يُؤْمِنُونَ حَتَّىَ يُحَكِّمُوكَ فِيمَا شَجَرَ بَيْنَهُمْ ثُمَّ لاَ يَجِدُواْ فِي أَنفُسِهِمْ حَرَجًا مِّمَّا قَضَيْتَ وَيُسَلِّمُواْ تَسْلِيمًا

”Har du inte lagt märke till dem som säger sig tro på det som har uppenbarats för dig och det som uppenbarades före din tid, hur de villigt underkastar sig Tâghût, fastän de har uppmanats att förneka dem? Men Djävulens avsikt är att driva dem till syndens yttersta gräns. Och när någon säger till dem: ”Kom, låt oss samlas kring det som Allâh har uppenbarat och kring sändebudet, ser du dessa hycklare vända sig bort fulla av ovilja. Och om de drabbas av en motgång på grund av sina egna handlingar, kommer de till dig och svär vid Allâh: ”Vi vill bara göra gott och jämka samman olika åsikter.” Allâh vet vad dessa människor döljer i sitt innersta. Håll dig därför ifrån dem, men varna dem och tala allvarligt med dem om deras själar. Om Vi sänder ett sändebud är det för att han med Allâhs hjälp skall göra sig åtlydd. Men om de kommer till dig efter att ha gjort sig själva orätt med sin synd för att be om Allâhs förlåtelse, och om sändebudet ber om förlåtelse för dem, skall de finna att Allâh i Sin barmhärtighet tar emot den ångerfulles ånger. Nej, vid din Herre! De är inte sanna troende förrän de sätter dig som domare att döma mellan sig i alla sina tvister och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot dina beslut utan underkastar sig dem helt och fullt.” (4:60-65)

Allâh (ta´âlâ) beskrev dessa människor som hävdar att de tror, då de egentligen är hycklare, med följande egenskaper:

Den första: De vill låta Tâghût döma och Tâghût är allting som motsätter sig Allâhs (ta´âlâ) och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dom. Att motsätta sig Allâhs och Hans sändebuds (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) dom är ett överskridande och angrepp mot Honom som besitter domen och som allting återgår till, nämligen Allâh. Allâh (ta´âlâ) sade:

أَلاَ لَهُ الْخَلْقُ وَالأَمْرُ تَبَارَكَ اللّهُ رَبُّ الْعَالَمِينَ

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Allâh, skapelsernas Herre!” (7:54)

Den andra: När de manas till Allâhs uppenbarelse och sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam), vänder de sig bort fulla av ovilja.

Den tredje: Om de drabbas av en motgång på grund av sina egna handlingar, svär de att de endast ville göra gott och förena olika åsikter. Exempel på dem är de som i dag avkastar islams domslut och i stället tar till sig motsättande lagar. Sedermera påstår de att de enbart vill gott och enighet på grund av dagens läge.

Därefter varnade Han (subhânah) dessa människor som påstår sig vara troende och har dessa egenskaper. Han (subhânah) vet vad som finns i deras hjärtan och Han känner till deras inre, som motstrider deras uttalanden. Han beordrade Sin profet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) att tillrättavisa dem och tala allvarligt med dem om deras själar. Sedan klargjorde Han visheten bakom sändningen av sändebudet, nämligen att ingen annan än han skall lydas och följas, hur starka teorier och vida uppfattningar vissa personer än har. Han (ta´âlâ) svor för Sitt sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) vid Sitt herravälde som är den specifikaste typen av herravälde och som tyder på hans (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) budskaps äkthet. Han svor vid att ens tro endast är korrekt om tre villkor uppfylls: 

Det första: Att man refererar till Allâhs sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) varje gång man hamnar i en tvist om något. 

Det andra: Att man öppnar sitt hjärta för hans dom och därefter inte i sitt inre har någon invändning mot den.

Det tredje: Att man accepterar domen och underkastar sig den helt och hållet utan att avvika från den. 

Den andra typen: Han (ta´âlâ) sade:

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَـئِكَ هُمُ الْكَافِرُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är otrogna.” (5:44)

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَـئِكَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är orättvisa.” (5:45)

وَمَن لَّمْ يَحْكُم بِمَا أَنزَلَ اللّهُ فَأُوْلَـئِكَ هُمُ الْفَاسِقُونَ

”De som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat, de är trotsiga syndare.” (5:47) 

Gäller samtliga dessa tre egenskaper en och samma person? Är var och en som inte dömer i enlighet med vad Allâh har uppenbarat otrogen, orättvis och syndig? Han (ta´âlâ) sade:

وَالْكَافِرُونَ هُمُ الظَّالِمُونَ

”De otrogna är svåra syndare.” (2:254)

إِنَّهُمْ كَفَرُواْ بِاللّهِ وَرَسُولِهِ وَمَاتُواْ وَهُمْ فَاسِقُونَ

”De trodde inte på Allâh och Hans sändebud och de dog som trotsiga syndare.” (9:84)

Alla otrogna är orättvisa och trotsiga syndare.

Eller är det så att dessa egenskaper gäller i enlighet med anledningen till varför man inte dömer med Allâhs uppenbarelse? Detta alternativ anser jag vara närmare sanningen – och Allâh vet bättre.

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat för att han ser ned på det, nedvärderar det, anser att det finns lagar som är bättre och lämpligare för skapelsen än det eller jämställda med det, är otrogen och har lämnat religionen. Till dessa människor hör de som stiftar lagar som motsätter sig de islamiska lagarna. De gör detta för att människorna skall följa dessa stiftade lagar. Den enda anledningen till att de gör det är för att de anser sina lagar vara bättre och lämpligare för skapelsen. Det är allmänt känt och djupt inristat i den naturliga läggningen att en människa inte byter från en metodik till en annan om hon inte anser att den hon bytte till är bättre än den hon bytte från.

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat, utan att se ned på det, nedvärdera det, anse andra lagar vara lämpligare än det eller dylikt, är orättvis. Han är inte otrogen. Hans orättvisa varierar baserat på domen och dess tillvägagångssätt.

Den som inte dömer utmed vad Allâh har uppenbarat, utan att se ned på det, nedvärdera det, anse andra lagar vara lämpligare än det, jämställda med det eller dylikt, utan utav kärlek till den dömde, mutor eller några andra världsliga ändamål, är en trotsig syndare. Han är inte otrogen. Hans synd varierar baserat på domen och dess tillvägagångssätt.

Shaykh-ul-Islâm Ibn Taymiyyah (rahimahullâh) sade att de som tar sina rabbiner och munkar till herrar i Allâhs ställe består av två grupper: 

Den första: De vet att de har ändrat Allâhs religion. Trots det följer de dem i denna ändring och anser det olovliga vara lovligt och det lovliga vara olovligt. De följer sina ledare trots att de vet att de motsätter sig sändebudens religion. Detta är otro och anses vara avguderi av Allâh och Hans sändebud (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam).

Den andra: De anser det olovliga vara lovligt och det lovliga vara olovligt – så här har denna mening rapporterats från honom – men lyder dem i synder. Dessa påminner om de muslimer som syndar och anser att de syndar. Dessa människor och deras jämlikar anses vara syndiga.

Däremot finns det en skillnad mellan en allomfattande lagstiftning och att inte döma utmed vad Allâh har uppenbarat i enstaka fall. En allomfattande lagstiftning kan endast hamna under den första gruppen. Denna typ av lagstiftning som motsätter sig islam har endast stiftats för att den anses vara bättre och nyttigare för folket än islam.

Frågan kring att inte döma utmed vad Allâh har uppenbarat hör till de större frågorna. Många av dagens ledare har satts på prövning med det. Således skall man inte förhasta sig med att döma dem med något de inte förtjänar innan sanningen klargörs. Denna fråga är allvarlig. Vi ber Allâh (ta´âlâ) att Han rättar till muslimernas, deras makthavares och deras förtrogna vänners tillstånd.

Dessutom är de människor som Allâh har gett kunskap ålagda att visa dessa makthavare sanningen så att de inte har några ursäkter. Den som kommer att dö, kommer att dö utav bevis, och den som kommer att leva, kommer att leva utav bevis. Man skall inte se ned på sig själv och vara rädd för någon. Makten ligger sannerligen hos Allâh, Hans sändebud och de troende.

 

[1] at-Tirmidhî (5/262).