31. Betydelsen av den första trosbekännelsen

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (d. 1206 – rahimahullâh) sade:

Beviset för trosbekännelsen är Hans (ta´âlâ) ord:

شَهِدَ اللّهُ أَنَّهُ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ وَالْمَلاَئِكَةُ وَأُوْلُواْ الْعِلْمِ قَآئِمَاً بِالْقِسْطِ لاَ إِلَهَ إِلاَّ هُوَ الْعَزِيزُ الْحَكِيمُ

Allâh vittnar – och [så gör] änglarna och de som har kunskap – att det inte finns en annan sann gud än Han, Upprätthållaren av rättvisa och jämvikt; ingen annan sann gud finns än Han, den Allsmäktige, den Vise.”1

Den betyder att ingen annan än Allâh allena dyrkas med rätt. Den dementerar att någon annan än Allâh har rätt att dyrkas och den bekräftar att endast Allâh har rätt att dyrkas. Han saknar partner i dyrkan liksom Han saknar partner i herraväldet. Förklaringen som klargör den ytterligare är Hans (ta´âlâ) ord:

وَإِذْ قَالَ إِبْرَاهِيمُ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِ إِنَّنِي بَرَاء مِّمَّا تَعْبُدُونَ إِلَّا الَّذِي فَطَرَنِي فَإِنَّهُ سَيَهْدِينِ وَجَعَلَهَا كَلِمَةً بَاقِيَةً فِي عَقِبِهِ لَعَلَّهُمْ يَرْجِعُونَ

Ibrâhîm talade till sin fader och sitt folk och sade: ”Jag avsvär mig allt ansvar för det som ni dyrkar! [Jag dyrkar] ingen annan än Honom som har skapat mig, och Han skall leda mig på rätt väg!” Och dessa ord yttrade han för att de skulle bevaras bland hans efterkommande, så att de skall finna vägen tillbaka.”2

قُلْ يَا أَهْلَ الْكِتَابِ تَعَالَوْاْ إِلَى كَلَمَةٍ سَوَاء بَيْنَنَا وَبَيْنَكُمْ أَلاَّ نَعْبُدَ إِلاَّ اللّهَ وَلاَ نُشْرِكَ بِهِ شَيْئًا وَلاَ يَتَّخِذَ بَعْضُنَا بَعْضاً أَرْبَابًا مِّن دُونِ اللّهِ فَإِن تَوَلَّوْاْ فَقُولُواْ اشْهَدُواْ بِأَنَّا مُسْلِمُونَ

Säg: ”Bokens folk! Låt oss samlas kring en regel, gemensam för oss och för er – att vi inte skall dyrka någon utom Allâh och inte avguda något med Allâh och inte erkänna andra människor som våra herrar och beskyddare i Allâhs ställe.” Och säg, om de vänder er ryggen: ”Vittna då, att det är vi som är muslimer.”3

FÖRKLARING

Islams första pelare är trosbekännelsen att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Med den inträder slaven i islam. Han vittnar att det inte finns någon sann gud utom Allâh. Det betyder att ingen annan än Allâh dyrkas med rätt. Trosbekännelsen både dementerar och bekräftar. Den dementerar att någon annan än Allâh har rätt att dyrkas och den bekräftar att endast Allâh har rätt att dyrkas. Allâh (ta´âlâ) sade:

إِيَّاكَ نَعْبُدُ وإِيَّاكَ نَسْتَعِينُ

Endast Dig dyrkar vi och endast Dig anropar vi om hjälp.” 4

وَمَا أُمِرُوا إِلَّا لِيَعْبُدُوا اللَّهَ مُخْلِصِينَ لَهُ الدِّينَ

Men inga andra påbud gavs dem än att dyrka Allâh med ren och uppriktig tro.”5

ذَلِكَ بِأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْحَقُّ وَأَنَّ مَا يَدْعُونَ مِن دُونِهِ هُوَ الْبَاطِلُ وَأَنَّ اللَّهَ هُوَ الْعَلِيُّ الْكَبِيرُ

Ja, Allâh är Sanningen och allt det som människor anropar i Hans ställe är sken och lögn. Allâh är den Höge, den Store.”6

Trosbekännelsen utan handling är värdelös. Det gagnar inget att säga att det inte finns någon sann gud utom Allâh om man inte dyrkar endast Allâh. En sådan trosbekännelse är värdelös. Hycklarna säger trosbekännelsen utan att tro på den varför de tillhör den lägsta nivån i Elden. Den som säger att det inte finns någon sann gud utom Allâh och dyrkar gravar och statyer gagnas inte av trosbekännelsen, ty den är ogiltig.

13:18

243:26-28

33:64

41:5

598:5

622:62