01 – Förklaringen till Basmalah

Shaykh-ul-Islâm Muhammad bin ´Abdil-Wahhâb (d. 1206 – rahimahullâh) sade:

I Allâhs Namn, den Nåderike, den Barmhärtige


FÖRKLARING

 

Allâh – Skaparens (djalla wa ´alâ) egennamn som efterföljs av alla andra namn. Allâh (ta´âlâ) sade:

كِتَابٌ أَنزَلْنَاهُ إِلَيْكَ لِتُخْرِجَ النَّاسَ مِنَ الظُّلُمَاتِ إِلَى النُّورِ بِإِذْنِ رَبِّهِمْ إِلَى صِرَاطِ الْعَزِيزِ الْحَمِيدِ اللّهِ الَّذِي لَهُ مَا فِي السَّمَاوَاتِ وَمَا فِي الأَرْضِ وَوَيْلٌ لِّلْكَافِرِينَ مِنْ عَذَابٍ شَدِيدٍ

En helig Skrift som Vi har uppenbarat för dig, för att du skall leda människorna ut ur mörkret till ljuset enligt deras Herres vilja, till den väg, som för till den Allsmäktige som allt lov och pris tillhör, till Allâh som är Herre över allt som himlarna rymmer och det som jorden bär. Dömda är de otrogna [som hotas] med ett strängt straff.” (14:1-2)

Vi säger inte att det majestätiska ordet ”Allâh” är en egenskap, utan en klargörande apposition. Det innebär att det majestätiska ordet inte spelar ett epitets och ett beskrivet substantivs roll.

Namn – Författaren (rahimahullâh) inledde sin bok med att rätta sig efter Allâhs (´azza wa djall) bok genom att nämna Allâhs namn. Likaså gjorde han det i enlighet med hadîthen:

”Varje betydelsefull fråga som inte inleds i Allâhs namn är avskuren.”[1]

Dessutom rättade han sig efter sändebudet (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) som alltid brukade inleda sina brev i Allâhs namn.

Den Nåderike [ar-Rahmân] – Den Nåderike är ett av namnen som är särskilda för Allâh (´azza wa djall) och på så sätt kallas ingen annan för det. Den Nåderike är den som är beskriven med en vid barmhärtighet.

Den Barmhärtige [ar-Rahîm] – Ett namn som både Allâh (´azza wa djall) och andra kan kallas för. Det tillämpas på den som besitter en utsträckande barmhärtighet. Om då den Nåderike, som besitter en vid barmhärtighet, och den Barmhärtige, som besitter en utsträckande barmhärtighet, nämns i samma sammanhang, blir betydelsen ”Den Nåderike vars barmhärtighet sträcker sig till den Han vill bland Sina tjänare”. Allâh (ta´âlâ) sade:

يُعَذِّبُُ مَن يَشَاء وَيَرْحَمُ مَن يَشَاء وَإِلَيْهِ تُقْلَبُونَ

Han straffar den Han vill och förbarmar Sig över den Han vill och till Honom skall ni föras åter.” (29:21)

 

[1] Hâfidh as-Suyûtî (rahimahullâh) tillskrev den ´Abdul-Qâdir ar-Rahâwîs ”al-Arba´ûn” för att därefter förklara den svag. (al-Djâmi´ as-Saghîr, sid. 391)