Skolastikernas felaktiga förståelse av trosbekännelsen

Skolastikerna säger att ordet ”Ilâh” (gud) betyder ”Han som är kapabel till att skapa”. På så sätt betyder ”lâ ilâha illâ Allâh” att ingen annan än Allâh är kapabel till att skapa.

Enligt dem innebär Tawhîd att Allâh är en inom Sin essens, Sina handlingar och Sina egenskaper. Om detta vore den korrekta betydelsen, skulle Quraysh aldrig ha fördömt profetens (sallâ Allâhu ´alayhi wa sallam) kall. Istället skulle de ha trott och bekräftat honom. Ty även Quraysh sade att ingen annan än Allâh är skapare. Ordet ”skapare” väger tyngre än ”kapabel”, då den kapable kan både göra något och låta bli att göra det, medan skaparen verkligen handlar med sin styrka. På så sätt var dessa avgudadyrkares förståelse bättre än dessa skolastikers förståelse som tillskriver sig islam. Den Tawhîd som sändebuden kom med betyder att ingen annan än Allâh har rätt till att bli dyrkad.

Tyvärr ser vi hur de flesta av dagens författare som talar om dessa frågor talar endast om Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Det är fel och en väldig brist. Vi är ålagda att plantera Tawhîd-ul-Ulûhiyyah i människornas hjärtan mer än vad vi är ålagda med Tawhîd-ur-Rubûbiyyah. Detta för att Tawhîd-ur-Rubûbiyyah är något som ingen förnekar egentligen. Att endast bekräfta denna fråga som alla bekräftar med intellektet och tiga om det som förstås utmed lusten är en väldig brist.