Satans kunskap om Allâh

Sufyân bin ´Uyaynah sade:

”När versen

قَالَ عَذَابِي أُصِيبُ بِهِ مَنْ أَشَاء وَرَحْمَتِي وَسِعَتْ كُلَّ شَيْءٍ

”Jag låter Mitt straff drabba den Jag vill; men Min nåd och Min barmhärtighet når överallt…”1

uppenbarades sträckte Iblîs på halsen och sade:

”Jag är en del av det.”

Då uppenbarades

فَسَأَكْتُبُهَا لِلَّذِينَ يَتَّقُونَ وَيُؤْتُونَ الزَّكَاةَ وَالَّذِينَ هُم بِآيَاتِنَا يُؤْمِنُونَ

”… och Min nåd skänker Jag dem som fruktar Allâh och ger åt de behövande och som tror på Mina budskap…”2

så att judarna och de kristna sträckte på sina halsar och sade:

”Vi tror på Allâhs budskap och vi ger till de behövande.”

Då renade Allâh versen på Iblîs, judarna och de kristna och lät versen enbart gälla det här samfundet och sade:

الَّذِينَ يَتَّبِعُونَ الرَّسُولَ النَّبِيَّ الأُمِّيَّ الَّذِي يَجِدُونَهُ مَكْتُوبًا عِندَهُمْ فِي التَّوْرَاةِ وَالإِنْجِيلِ يَأْمُرُهُم بِالْمَعْرُوفِ وَيَنْهَاهُمْ عَنِ الْمُنكَرِ وَيُحِلُّ لَهُمُ الطَّيِّبَاتِ وَيُحَرِّمُ عَلَيْهِمُ الْخَبَآئِثَ وَيَضَعُ عَنْهُمْ إِصْرَهُمْ وَالأَغْلاَلَ الَّتِي كَانَتْ عَلَيْهِمْ فَالَّذِينَ آمَنُواْ بِهِ وَعَزَّرُوهُ وَنَصَرُوهُ وَاتَّبَعُواْ النُّورَ الَّذِيَ أُنزِلَ مَعَهُ أُوْلَئِكَ هُمُ الْمُفْلِحُونَ

”… som följer Sändebudet, den olärde profeten, som de kan finna omnämnd i sina egna [Skrifter], i Tora och i Evangeliet; och han skall anbefalla dem det som är rätt och förbjuda dem det som är orätt och förklara tillåtna för dem alla goda och nyttiga ting och otillåtet allt som är ont och skadligt och befria dem från deras bördor och lösa dem från de bojor som har bundit dem. De som tror på honom och ärar honom och stöder honom och låter sig ledas av det ljus som åtföljer honom – dem skall det gå väl i händer.”3

Detta bevisar att Iblîs känner Allâh, vilket Imâm Ahmad sade och argumenterade med Allâhs (ta´âlâ) ord:

 قَالَ رَبِّ بِمَآ أَغْوَيْتَنِي

”Han sade: ”Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg…”4

Ishâq sade:

”Han kände inte alls Allâh. Den som hävdar det har hädat.”

Han fick aldrig reda på Ahmads ord och Ahmad fick aldrig reda på Ishâqs ord.

Faktum är att han kände Allâh över lag och att det finns en Skapare som besitter makt. Han tillskrev Honom dock brister över lag. Det berodde på hans okunnighet om vad Allâh kan och inte kan beskrivas med. Han kände alltså Allâh från en synvinkel, vilket Imâm Ahmad sade, utan att göra det helt och fullt, vilket Ishâq sade.

1 7:156

2 7:156

3 7:157

4 15:39