Islâms principer

Den första principen

Allt som står i Qur’ânen är sanning

Det hör till religionens nödvändiga kunskap att allt som förekommer i Qur’ânen är sanning och inte falskhet, trovärdighet och inte lögn, vägledning och inte vilseledning, kunskap och inte okunnighet,
övertygelse och inte tvivel.

Detta är en princip vars religion och tro inte fullbordas om man inte bekräftar den. Detta råder det samstämmighet om.

Den andra principen

Sändebuden sändes för att uppmana folket att enbart dyrka Allâh

Sannerligen har samtliga Allâhs sändebud och profeter sänds för att uppmana tjänarna att enbart dyrka Allâh. Det första ett sändebud sade till sitt folk var:

“Dyrka Allâh, mitt folk – ni har ingen annan gud än Honom!”

“Jag har kommit för att varna er klart och entydigt för att dyrka någon vid sidan av Allâh”.

Detta är vad meningen “det finns ingen gud utom Allâh” består av. Sändebuden uppmanade sina folk till att uttala detta begrepp och tro på dess innebörd och inte enbart att uttala det med munnen. Denna mening betyder att endast Allâh är värd gudomligheten och dyrkan, neka allt som dyrkas i stället för honom och avsvära sig från det. Det råder ingen tvekan om vad detta begrepp består av och att en person tro kommer aldrig att fulländas så länge den inte känner till det och verkställer det.

Den tredje principen

Monoteismens typer

Monoteismen består av två typer:

Den första typen:

Monoteismen i Herraväldet, skapandet etc. Detta innebär att man tror att Allâh är ensam om att vara skapelsens Skapare, Herre och Försörjare. Detta är något polyteisterna inte nekar. De hävdar och bekräftar också att Allâh är ensam om dessa Egenskaper.

Den andra typen:

Monoteism i dyrkan. Detta innebär att enbart Allâh allena ägnas samtliga typer av dyrkan. I denna typ av monoteism föll polyteisterna i polyteism och satte vederlikar vid Allâhs sida.

Sändebuden har nämligen sänts gör att bekräfta den första typen och uppmana polyteisterna till den andra. De sade till polyteisterna:

“Sändebuden sade: “Kan någon tvivla på Allâh, himlarnas och jordens Skapare? Han kallar er för att ge er förlåtelse för era synder och ge er anstånd till en fastställd lag.””

“Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning?” Nej, det finns ingen gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp?”

Dessutom förbjöd de att dyrkan ägnas någon annan än Allâh. Således sade Han (ta´âlâ):

“Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma (för att förkunna): “Dyrka Allâh och håller er borta från Tâghût.”

Ur denna vers får vi dessutom reda på att inte ett enda sändebud sänts till samfunden, utan att han krävt människorna enbart dyrka Allâh, inte för att de skall veta att Han är skapelsernas
Skapare och himlarnas och jordens Herre. detta tror de redan på. Därför brukar Qur’ân-verser enbart ta upp detta ämne genom frågeställning, t ex:

“Finns det en annan skapare än Allâh, som förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning?”

“Sändebuden sade: “Kan någon tvivla på Allâh, himlarnas och jordens Skapare?”

De frågas om detta eftersom de tror på det.

På så sätt klarnar det för dig att polyteisterna inte dyrkar statyer, avgudar, Messias, hans moder eller änglarna för att de tror att de har en andel i herraväldet över himlarna och jorden,
utan för att få dem komma närmare Allâh. Detta är något de själva sagt. De tror alltså på Allâh samtidigt som de hädar och hävdar att de är deras medlare hos Allâh. Allâh säger:

“Vid sidan av Allâh dyrkar de vad som varken kan skada eller gagna dem och säger: “De är våra medlare hos Allâh.” Säg: Vill ni underrätta Allâh om något i himlarna eller på jorden som Han inte
känner till? Stor är Han i Sin härlighet, höjd över allt vad de vill sätta vid Hans sida!””

Allâh jämställde deras medlare med vederlikar och förklarade Sig fri från det. Ingen medlar hos Honom utan Hans tillstånd. Hur kan de då säga att de är medlare hos Honom när Han inte har tillåtit dem att medla?

Den fjärde principen

Polyteisterna trodde på att Allâh var deras Skapare

Sannerligen trodde de avgudadyrkare vilka Allâh sände sändebuden till, att Allâh är deras Skapare.

“Om du frågar dem, vem som har skapat dem, svarar de helt visst: “Allâh”.”

“Om du frågar: “Vem har skapat himlarna och jorden?” – svarar de helt visst: “Den Allsmäktige, den Allvetande har skapat dem”.”

Likaså trodde de att det var Allâh som gav uppehälle, lät livet spira ur det döda och lät döden stiga fram ur det levande, styrde skapelsens ordning och hade makten över syn och hörsel.

“Säg: “Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga
fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?” På detta kommer de att svara: “Allâh.””

“Säg: “Vem tillhör jorden och alla som bygger och bor på den? om ni vet det.” De kommer att svara: “Allâh.” Säg: “Då borde ni tänka över.” Säg: “Vem är Herren över de sju himlarna och Herren
till härlighetens och allmaktens tron?” De kommer att svara: “Allâh.” Säg: “Fruktar ni inte?””

När Allâh talar om Mûsâ, nämner Han vad han sade till Farao, som överskred i sin otro, påstod de vidrigaste påståenden och uttalade sig med de gräsligaste uttalanden:

“Du vet redan att ingen annan än himlarnas och jordens Herre har sänt dessa för att låta (alla) se sanningen. Farao! Jag tror att din undergång är nära!”

Likaså sade Satan:

“Jag fruktar Allâh, skapelsernas Herre!”

“Herre, bevilja mitt anstånd.”

Varenda avgudadyrkare tror på att Allâh är hans Skapare, himlarnas och jordens Skapare och Herre som försörjer allt som finns i himlarna och på jorden. Därför argumenterade sändebuden med dem genom att säga:

“Är Han, Skaparen, jämförbar med den som inte skapar något?”

och:

“De som ni anropar i Allâhs ställe kommer aldrig att kunna skapa (ens) en fluga, även om de förenar sig för det. Lika maktlös är den bedjande som den till vilken bönen ställs!”

Detta är något avgudadyrkarna tror på och inte avkastar.